Mina dagar

Idag är det årets sista dag! Jag ska skåla för ett nytt år i kväll och det känns spännande. Som om det är nytt på riktigt, 2012 var ett år när mycket hände och jag har lärt mig massor av saker som jag ska göra annorlunda framöver. Vi har gått ett helt varv. Vi står på "Gå" igen och jag ser fram emot nya spännande dagar, Sälen, födelsedagar, kalas och massor andra roliga vardagar. Gott nytt år!

idag är det den 28 december. Julen har passerat och vi har haft en helt galet bra jul. Fullt hus med bägge mina bröder, deras familjer, min mamma och hennes sambo kom. 8 vuxna och 7 barn! Övervåningen har huserat 9 st om natten och fungerat som lekrum på dagarna. Köksön har trots avsaknad av stolar fungerat precis som jag önskade, kan även ha berott på att det var där allt godis stod... Många glada skratt och roliga kommentarer från barnen. Största utomhusbelysningen i kvarteret finns numera i vår flaggstång! Snö, sol och några minusgrader gjorde det hela till några helt magiska dagar. Julklapparna uppskattades och har använts flitigt. Apple har gjort intåg i vår familj på allvar nu! När iPad2 var slut på affären så köpte P en appleTV istället. Sedan dess har vi försökt koppla ihop alla våra enheter, reda ut vilket AppleID som ska användas, det ska bara vara så bra när det fungerar. Telefonen och datorn visar samma bilder och det är ju det jag är mest intresserad av. Nu har j

Så här fint kan det bli ;)

Sista rycket före jul. Klapparna är nästan klara, övervåningen är nästan bebolig, granen inhandlad, saffransbullarna gjorda, tomten har bekräftat sin ankomst, snapsen fixad, ja allt är i sin ordning. Jag har jobbat mina timmar och ser nu fram emot att bara njuta dom sista dagarna före jul. I morgon är det en mammadag. Jag, min mamma och shopping! Fredag är barnens första lediga dag, då gäller skidåkning på gatan ;-) Lördag ska firas med svärföräldrar och på söndag kommer kusinerna. Ja så mycket lugn och ro kanske det inte blev men det är ju bara roligt! Hurra! Bilder på saffransbaket:

Återigen var det dags att ge lite nappar till tomten och hans nissar. Oscar var laddad, han skulle gå till affären och handla efteråt. Jag var oxå laddad, men mest för affären... Vi hade tagit reda på att tomten skulle befinna dig på den lilla julmarknaden nere i Knivsta och vi åkte dit. Det snöade och kändes väldigt stämningsfullt. Vi hittade tomte och tomtemor, lämnade napparna och gick in på leksaksaffären. Väl där hittar Oscar en liten lego motorcykel med tillhörande gubbe för 59 kr. Lite liten tyckte jag och visade att det fanns lite annat oxå. Valet föll då på den största asken i butiken och jag som först var laddad till tänderna började ångra mig så smått. Vi tog den största lådan och åkte hem. Asken är öppnad men inte byggd, det var ju inget litet jobb! Kanske kan åka ner och byta... Något senare skulle vi sova, utan våra nappar. Ja, vad säger man. Det är bara att förklara att tomten och hans nissar har napparna. Föga intressant med största legobåten just då. Det gick bra til

Lucia på dagis måste vara bland det raraste på hela året. Emma ville vara lucia och Oscar pepparkaka. Medan dagispersonalen slår knut på sig själva för att klä på barnen, som har laddat sen frukost, fyller föräldrar på ute på gården. Tillslut kommer barnen, stolta som tuppar, sjungandes alla sånger och väldigt söta!

Idag har jag varit hos min PT igen. Det var intressant. Jag blev upplyst om hur min kropp har valt att fördela fett, muskler och vätska. Hur mycket av spagettiarmarna är muskler, höger och vänster ben och inte minst magen... Jag blev klart förvånad över den nya kunskapen om mig själv. Timmen fortsatte med ett konditionstest, på cykel! Jag som blir andfådd bara jag ser en cykel...Efter fem minuter så kom betyget, en trea. Sen körde vi slut på både ben och överkropp och avslutade med lite intervall på springbandet. Om det var kul? Nja både och blir nog svaret. Det är sjukt tungt att göra 5*5 snygga armhävningar. Direkt efteråt fylls man av "må bra" känsla. Jag kommer bli grym!

Har idag resulterat i inte mindre än 1 dekorerat pepparkakshus, 2 skurade golv, besök i pulkabacken och en hiskeligt god middag. Att åka pulka är precis lika kul idag som för 30 år sen. Tjusningen, som blandad med lite skräck och fasan att få massa snö i ansiktet eller innanför jackan, övervinner allt. Pepparkakshuset är kul att göra, bägge barnen är duktiga på att hjälpa till. Främst med att ära upp Non-Stop...

Jag älskar verkligen julen och inte minst alla paket! Idag åkte jag till stan för att handla klappar och på vägen hem insåg jag varför jag sällan är ute i god tid. Jag ogillar väntan fram tills efter Kalle, jag vill öppna direkt! Nu är tvättstugan belägrad och trots att det inte är något till mig så vill jag så gärna ge bort allt redan idag. Den som väntar på nåt gott...

Det blev verkligen vinter igår! Vår väg snöade igen totalt, jag skottade vår uppfart men det hjälpte föga när vägen var som en stor vägg. Vi tog oss hjälpligt till barnens avslutning på gympan och hade riktigt skoj hela familjen. Vi var alla med och gick på Tigerjakt, simmade med Gäddan Gert och reste till månen med rymdraketen! Vi parkerade hos grannen över natten och idag hoppades vi att det skulle komma någon och ploga. Jag har ännu inte sett någon... Baksidan ser som ett vykort från Norrland. Vackert! Imorgon är det fredag och då ska det fotograferas!

Dag två i det nya. Jag och barnen sov länge, öppnade adventskalendrar och hade soffmys innan vi gav oss ut i snöstormen. Jag hade dock varit ute och skottat en vända och satt på värmen i bilen. Det hade nästan blåst och snöat igen när vi kom ut och när jag kom hem från dagis syntes inte ett spår av skottning. Jag insåg att min planerade tripp till stan fick strykas. Inifrån njöt jag sen resten av dagen av skådespelet från en rejäl snöstorm. Det är rätt mysigt faktiskt. Tända en brasa, lyssna på vinden som viner och titta på all snö som yr. Nu är jag insnöad och kommer inte ut med bilen...

Sista måndagen hemma, imorgon börjar ett nytt äventyr. Idag har jag fixat färdigt köksön samtidigt som några frusna byggjobbare har färdigställt förråden på grannfastigheten. Nu väntar en första träff med min PT, på formhuset. Det ska bli spännande och se vad vi kommer fram till.

Sitter och lyssnar på barnen som leker ute, solen skiner och snön gnistrar! Här inne har brasan slocknat, två åkte till tippen och jag tar en paus i arbetet. Gårdagens adventfix uteblev och det blev istället en köksö. Inte helt enligt planen men det är inte så ovanligt, nu ska jag bara se till att göra klart...Den är på plats men inte klar.

Nu är den tiden på året kommen då man som förälder får bekänna färg. Vi har kommit till årets julbak... Pepparkakor, pepparkakshus, lussebullar, chokladkola, knäck. Det är bara att välja. Vi börjar med pepparkakorna, enkel match! Färdig deg är såklart inhandlad, formar och kavlar framletade på vinden. Jag vill precis lika som barnen och vi börjar alltid storstilat ända till allt fastnar och går sönder på väg mot plåten, det bränns fast och alla blir på nåt sätt lite besvikna för en stund. Vi får ropa till oss P som kommer och hjälper till. Även han undrar vad det är för fel med degen och vi är tillslut mycket nöjda att vi nu har ca 20 hemmagjorda pepparkakor. Barnen är överlyckliga över sina kakor och jag känner mig som bästa mamman för en stund. Imorgon åker jag och köper en byggsats till pepparkakshuset! Det är ju ändå dekorationen som är godast och roligast att göra. Sen håller jag mig till chokladkolan! Till sist så undrar jag hur jag tänkte när jag köpte jäst till lussebulls

Snart är det dags att lägga i ettans växel och återgå till arbete. Två veckor till! Jag passar på att njuta och känna efter in i det sista. Jag och barnen sover länge varje morgon, gosar i soffan innan vi beger oss till dagis. Jag tänker på allt jag har gått igenom under mina samtal och försöker vara närvarande där jag är. Det är det svåraste, att inte vara på många ställen samtidigt. Helgen som passerade var fylld, som vanligt. Brandkåren hade öppethus så vi var där tillsammans med vänner. Vi åkte brandbil, kollade när dom släckte, fikade och fiskade fiskdamm. Söndagen började med soffmys. Efter att vi tröttnat på det så gjorde vi varmchoklad och mackor som vi tog med till lekplatsen. Jag lämnade min telefon hemma och kunde inget annat än vara helt närvarande. Skön känsla och jag funderar på att införa mobilfri tid förut själv. På samma sätt som man begränsar speltid eller tv-tittande för barnen.

Det blev lite si och så med internet de sista dagarna så jag får uppdatera lite idag istället. Vi följde som sagt valet på tvn och vaknade till informationen att Obama hade vunnit igen. Det var en del rubriker i tidningarna, precis som sig bör. Men på nyheterna pratades det mest om årets första vinterstorm som var i antågande. Perfekt timing kan man inte tycka. Nyhetsflödet under veckan var Sandy, val och Athena i nämnd ordning. Athena tog med sig snöblask, kyla och blåst. Inte helt ovanligt för oss, men ack så trist att slaska omkring på gatorna. Fingrarna blev stela, fötterna blöta och parker stängdes. Central Park var även stängd på torsdagen, vilket gjorde att vi inte fick någon morgonjogg i parken som planerat. Men det gick bra ändå :) Fredagen bjöd på underbart väder och solen sken från en precis klarblå himmel, temperaturen steg igen och vi tog en härlig promenad i parken i väntan på vår transfer till flyget. Hemlängtan var stor! New York har visat alla

Tisdag kväll. Valdag i USA och vi sitter nu mätta och belåtna i hotellobbyn och följer valet på TV. Fullt ös nere på Time Square men vi sitter bra här :) Idag är det halvtid på vår resa och vi har gjort vår Marathon. Idag blev det en ny morgonjogg i Central Park, det är verkligen helt underbart med soluppgång mellan skyskraporna. Det är fullt med joggare och fortfarande en hel del marathonlöpare som inte har åkt hem ännu. Vi fortsätter vår hälsoresa genom att promenera ytterligare 9 km. Sammanlagt har vi med våra dagliga promenader och 2 morgonjoggar passerat 42 km. Det känns ok att ha spridit ut det på fyra dagar, undrar lite hur det hade gått att klämma in det på en och samma dag. Det får vi aldrig veta. New York är en fantastisk stad, den är "liten" samtidigt som väldigt stor. Vi går igenkännande mellan avenyer och gator, letar upp affärer och restauranger. Trots att det är tre år sen förra resan ser förvånansvärt mycket ut som sist. Vissa restauranger finns kvar och n

Igår söndag var det dagen för det inställda Marathonloppet. Eller jag ska nog kalla det Marathonloppet som genomfördes av entusiasterna. Förutom morgonpasset i Central Park så såg vi löpare som sprang, ett eget marathon. Vissa sprang hela sträckan andra sprang säkert fram och tillbaka på Manhattan. P och jag nöjde oss med ett pass i Central Park på 6 km. Massor av löpare sprang, men sina nummerlappar och flaggor. Dom hejade på varandra och en del NY bor klagade på att det var lite rörigt kring Central Park. Men det var ändå lite rörande att se. Själv sitter jag här med en medalj som känns lite udda att hålla i... Måndag, P vaknade kl 4, jag sov gott nån timme till. Det är rätt ok med lite jetlag ibland. Idag hoppade vi över morgonjoggen. Det räckte med lördagen och söndagens promenader. Vi lyxade på oss att ta tunnelbanan söderut och sen har vi shoppat! Massor av shopping blev det idag. En klänning till mig, jeans och skor till P, lite fler jeans till mig och inte minst 1,5 timme på

I morse vaknade vi tidigt. Vi gick bara upp och ut från lägenheten, ville bara bort till andra delar kändes det som. Vi fick en underbar promenad genom ett nyvaken New York. Mellan 19 och 77 gatan, från 1 avenyn till Broadway. En mysig soluppgång mellan skyskraporna och en amerikansk frukost längs vägen. Hotellet kändes väldigt lyxigt i foajen och jag är väldigt glad att vi fick tag på ett rum. Dagen har sedan spenderats på gatorna, vi har gått precis hela dagen och nu är jag jättetrött.

Bra flygning och vi kom fram före tidtabell. Det uppskattas alltid, som om man får en extra timme på sin semester. Vi lyxade och tog en taxi till lägenheten som vi skulle bo i. Det var en klart intressant taxiresa. Jag hade förväntat mig en massa spår efter stormen i tisdags men det såg ut som vanligt, vad jag tror är som vanligt. Men när vi närmade oss Manhattan började vi förstå att det kanske ändå inte var som vanligt. Tunneln som vi skulle åka genom var fortfarande avstängd, vi åkte en alternativ väg genom Hoboken på Jersey sidan och såg bilar som stod i kö för att tanka. Det var en kö på flera km, helt otroligt.  Sen kom vi så småningom över till Manhattan genom en annan tunnel, passerade tvärs över till den östra sidan och svängde söderut. Stängda butiker och poliser i varje korsning som dirigerade trafiken. Inte en gnutta ström!  Framme i lägenheten så fanns det såklart ingen ström där heller så vi lämnade bara in väskorna och började till fots bege oss till område med strö

Älskar, älskar inte. En rolig grej med en lite blomma när jag var yngre. Emma bruka "doa" vilken tröja hon ska välja. Jag åker till NY om några timmar och springa, springa inte snurrar runt runt och runt i huvudet. Jag har packat allt, förberett mig på allt annat än att springa 42 km, men nu så är det dags... Jag vet känslan av att stå i starten, jag vet känslan efter 10 km, 20 km och 30 km. Faktiskt vet jag även känslan av att springa över mållinjen efter 42 km. Det är galet långt och jag vet att jag gärna vill gå i mål och att jag ogärna vill springa/gå dom 42 km gör att ta mig i mål. Tänker och ställer mig frågan - varför och för vem gör jag detta? Jag kommer ångra mig om jag inte gör det och jag kommer aldrig ångra att jag gjorde det!

Idag har jag och Emma en dag för oss själva. Vi ska åka till ridskolan och rida lite och efter det ska vi gå och fika. Emma har sett fram emot detta hela hösten och allt vi skulle göra. hemma igen efter en trevlig tjejmiddag igår med övernattning. Emma vill genast skriva en lista, en önskelista till tomten. Överst ska det stå en pudel, dom finns i London, det har hon sett på Pongo. Sen undrar hon hur tomten ska veta var hon bor och hur vi ska skicka listan... Nu längtar hon tills hon får sin pudel... Jag undrar vem som ska gå ut med pudeln när tomten har varit här med den...

Igår åkte jag till stan, Stockholm alltså. Planen var att äta lunch med en kollega. Jag kände mig lite nervös såklart men också förväntansfull. Efter en trevlig lunch bestämde jag mig för att hänga med till kontoret och säga hej. Det gick bra, vi fikade, pratade och skrattade i nästan två timmar! Varvade upp mig och kände mig trött på väg hem, trött men väldigt nöjd! Väl hemma blev promenad till dagis, det behövdes lite nedvarvning. Skön känsla att kunna känna nyanserna hur jag kan varva ner på ett bra sätt. Svårt med middagsplanerna då det fick bli våfflor till middag. Kvällen avslutades med ett svettigt träningspass! En väldigt bra dag!

Ny vecka som börjar med solsken! Snart lunch och sen blir det tur ner till biblioteket. Jag hittar inte min guidebok om New York på vinden, så jag tänker låna någon på biblioteket. Två veckor kvar till avfärd, resfebern börjar göra sig påmind. Allt är som vanligt kan jag konstatera :)  Borde börja tänka på vad jag ska ha med mig, det kan vara väldigt kallt på morgonen före loppet och jag behöver ha kläder som jag kan lämna vid starten, vantar och mössa.  Idag börjar jag med biblioteket :)  En lånad bild för min mentala uppladdning.

När jag får den frågan vet jag sällan vad jag ska svara, men snart så :) Igår hade jag mitt näst sista möte med psykologen. Det har varit väldigt bra för mig under den här perioden, nu måste jag jobba vidare hemma. Det känns lite spännande, lite som att sätta på sig skridskorna och halka lite på isen innan man får lite ordning på fötterna.  Jag har fått massa tips om hur jag ska varva ner och hur jag ska vara närvarande för stunden.  Inte tänka på nästa steg innan jag är där. Här och nu, det är det som gäller.   Mindfulness, mikropauser och annat fiffigt.  Inte dubbelboka mig själv, eller snarare överboka min kalender.  Försöka att planera mera, (eller smartare) :)  Undvika att spara till senare, till sista sekunden och då klämma in något annat emellan.  Acceptera lite smuts här och där hellre än att inte ha vänner på besök.  Säg nej även om det är jätteobehagligt.  Vila när jag är trött. Om jag inte känner mig trött så vila lite ändå :)  Det är massor att tänka på

Sitter just nu på tåget mot Stockholm, jag ska äta lunch med en kollega. Det ska bli trevligt! Ännu trevligare är vädret, solen skiner och det känns då väldigt lätt under fötterna. Tittar ut genom fönstret över åkrar och fält, tänker att livet är bra underbart och att hösten är vacker en solig dag. Igår var det dimma och regn hela dagen, då tänkte jag inget alls...

Jag har fått 15 övningar som jag ska testa för att minska mina bråttombeteenden. Det är en del i mitt återhämtande och det känns spännade att testa några av sakerna. I mitt pågående nyupptäcka liv tycker jag att det känns matnyttigt för alla. Några ska jag till och med utmana P att göra :) Nedan något att bita i: - Gå ut i naturen och koncentrera dig på att SE vad som finns runt omkring dig. - Gå in för att röra dig lite långsammare när jag ska förflytta mig mellan två punkter. - Sitt kvar vid matbordet en stund efter maten. - Ät långsamt och känn efter hur maten smakar i munnen. - Välj förståelse och medlidande istället för att bli arg eller irriterad. - Gör dig medveten om dina ansiktsmuskler genom att spänna hela ansiktet i en grimas och därefter slappna av. - Tala med lägre röst. - Hejda dig själv i tre sekunder innan du säger det du tänkte säga. - Koncentrera dig på att hitta något positivt hos var och en som du möter. - Säg något uppmuntrande till någon. - Prova att

I morse vad det dags för mig att ta mig till Stockholm Centralstation och vidare med tåget till Malmö. Jag ska på "rehabvecka" för mig själv. Lite ångestladdat var det allt och jag kände mig lit nervös över att jag skulle åka bil med P till stationen. Tänk om det är en olycka på vägen så att jag missar mitt tåg. Katastroftankar och jag måste stanna upp - vad är det absolut värsta som kan hända? Att jag missar mitt tåg och får ta nästa. Lite kostsamt men inte värre än så. Bra, då var det avklarat och efter en turbulent lämning av barnen så åkte vi mot Stockholm. Vid Arlanda ser jag hur Upptåget står stilla längs spåret och vi skämtar om att man inte kan lite på tåget. Lyssnar på trafikradion som upplyser om ett omfattande elfel längs spåret och det blir inga tåg på sträckan förrän sent i eftermiddag...Hoppsan, jag var helt plötsligt väldigt glad att jag satt i bilen och inte på ett av de stillastående tågen. 45 minuter senare var jag på plats på centralen :) I väldigt god tid!

Det börjar bli höst. Samtidigt närmar sig mitt motorstopp fyra månader. Allt man vet med säkerhet är att tiden inte står still, fyra månader är en lång tid och ändå så känns det som om det har passerat fort. Det händer saker varje dag av mer eller mindre spännande karaktär. Här kommer ett axplock från de sista två veckorna. Emma leker ibland Puss-puss leken på förskolan. Den går tydligen ut på följande: 1. Tjejerna mot killarna 2. Tjejerna jagar killarna (aldrig tvärtom) och när dom "fångar" en kille så får killen en puss. Det brukar vara klart övertal av tjejer i leken och killarna blir som jag förstod det alltid jagade. På förskolan jobbar man mycket med respekt mot andra just nu. För Oscar har det inneburit att han har lärt sig att man väntar på sin tur när man pratar. Man lyssnar på vad de andra säger och sen är det hans tur. Han blir jättarg om vi pratar i mun på varandra hemma och säger tyst om vi inte lyssnar på honom. - TYSTA! Nu pratar jag talar han tydligt o

Hur går det egentligen med min återhämtning? Bra, tänker jag. Inte fullt så bra enligt min kloka psykolog. Här kommer lite info för er som vill lära er något om att vila hjärnan. - det är inte ok att arbeta fysiskt i flera timmar utan en paus. - det är inte okej att tänka "ska bara" - det är absolut inte ok att surfa och titta på film samtidigt! - Inte heller att ligga på soffan en hel dag och slösurfa... Jag måste alltså nu, precis som i skolan, sätta en klocka som ringer ut till rast varje timme. Ska bli intressant och se hur det blir och jag funderar på vad jag ska göra på rasten. Spela fotboll, gunga eller hoppa hopprep...? Jag är trots allt väldigt nöjd med min nya kunskap för det kan förklara en del av min ilska över saker som går snett. Det finns helt enkelt inte plats för extra ordinära saker just nu. Jag längtar till jag är "frisk" igen! Då ska jag vara nöjd, glad och se möjligheterna framför problemen. Nu ska jag vila mig i form ;)

Ytterligare en vecka har passerat. En vecka med en del bra och någon få dålig sak. En vecka full med viktiga insikter. Börjar med en sur måndag när jag blir varse alla kryphål som finns i det "svenska systemet" som är så bra. Det är säkert jättebra när man uppfyller alla krav och träffar rätt handläggare...Jag passar inte in i målgruppen. Dårsprang 6 km utan vidare resultat. Bestämmer mig för att gnäll inte är min grej och beger mig därför till Täby galopp på tisdagen. Där finns det gott om terapeutiska saker för mig att göra. Hänger på och vågar mig till och med upp på en av hästarna. Det kändes helt underbart! Ingen bra bild på livet så det får bli en annan gång. Veckan går vidare och jag åker till Åsa och rider med henne. En helt i underbar sensommar kväll med skön värme och solnedgång över åkrarna. dubbelunderbart! Tränar en kväll med min nya kompis Johanna och hade även fått med grannen. Veckan går fort känns det som, jag är aktiv och det känns bra. Idag lörda

...är bättre än en Hollywoodproduktion. Må vara att det idag har regnat precis hela dagen, utan många minuters uppehåll. Men jag har nästan en pool på tomten, jag har glada barn och idag har vi ätit en god middag och haft trevligt. Köttbullar, pommes, hemmagjord brunsås och påsbea. Efter middagen hade vi disco och sen spelade vi spel på iPad. Barnen skrattade mycket och vi hade en jättemysig eftermiddag/kväll. Det finns nog ingen Hollywoodproduktion i världen som kan mäta sig med det.

Efter en städdag igår hade jag inget planerat för dagen, det är väl det som är meningen kanske? Hur som helst så kändes det rätt trist vid 10-tiden. Man blir dessutom rätt slö av att inte ha något planerat känner jag, man blir trött och håglös. Som jag sagt tidigare, på snudden till deprimerad.   Jag sätter mig i soffan med en kopp kaffe och min bok. Boken som jag har försökt läsa hela sommaren men som inte blir klar, den heller vill jag lägga till. Minns inte när jag kände ro att bara läsa en bok? Samma visa denna gång, efter två rader har jag tappat tråden och tänker att det finns en film baserad på boken. Hurra för Telia och deras hyr film direkt i min tv... :)   Så nu har jag just sett en ursnygg Jessica Parker klara ut sitt liv där hon behövde 28 timmar på ett dygn för att dra ihop karriärer, barn, hus, barnvkter, skola, kalas. Hon slog knut på sig själv och missade massor av kvalitetstid med familjen för att hon inte sa ifrån på jobbet, något hennes manliga kollegor inte

Jag skriver så sällan att jag måste läsa mina egna inlägg för att veta vad jag skrev sist... Det måste bli bättring på det. Idag är det måndag igen. Efter en mycket hektisk helg och innehållsrik vecka kändes det skönt att sitta i soffan hela dagen. Jag surade visserligen en hel del och funderade över framtiden. Inte alltid så lätt att få ihop tankarna till något vettigt, kreativt och genomförbart. Lätt att sväva iväg i stridens hetta och då måste jag alltid sova på saken. En sak är jag klar med ialla fall och det är att jag aldrig mer ska jobba gratis. Det finns inget som är gratis. Allt i livet kostar, även ideellt arbete. I det här fallet betalade jag med min hälsa och känns väldigt oklokt så här i efterhand. Nåja, vill vidare nu och har lärt mig min läxa, kan jag hoppas! Bröllop är underbart att vara med på. Det är bara så mycket kärlek i luften och fina tal som får mig att börja gråta. Det är oftast en extra kul fest oxå! I lördags dansade jag hela natten lång och glömde al

För exakt ett år sedan skrev jag nedan som jag har klippt in. Idag har det nya börjat på allvar. Vi har varit på nya dagiset, det var jättefint ordnat för barnen. Låga bord och stolar, många små rum med olika saker att göra i varje rum. Perfekt! Emma sa efter en stund att hon gärna ville gå tillbaka imorgon, gott betyg. Vi åkte såklart förbi huset. Vi parkerade en stund och kikade in genom fönstren. Kollade lite på utsidan och konstaterar att det är ganska mycket att fylla ut fram till tomtgränsen. Gräsmattan ligger mest för syns skull, och det gör den riktigt bra faktiskt. Igår bar det av, kl 10.20 satte vi oss i bilen. Jag började med att köra till macken, till tonerna av Hollywood Hills. När jag hade tankat och styrde kosan mot norr spelades Leaving home… snacka om signs. Allt kändes ok, förutom bilresan som jag visste skulle bli lång. Emma frågade första gången på inre ringleden när vi skulle vara framme. Det säger allt. Sen gick det bra, vi körde till Mjölby och åt p

Återigen väldigt skönt att vara hemma. Malmö är mysigt på många sätt men vi trivs i Alsike och jag älskar mitt hus! Vardagen kom plötsligt, men inte helt oönskad. Dagis började visserligen veckan med att hålla stängt så det blev en mjukstart. Dagarna i Malmö avslutades som sagt med en halv marathon. Betonar gärna halv, jag kände att det är otroligt mycket längre att gå i mål efter en hel marathon och mina tankar har sedan dess surrar ivrigt. Förnuft, känslor och beteende hänger ihop men inte alltid samtidigt. Vill jag, kan jag, orkar jag? Jag har kommit fram till att jag kan ta mig runt ett marathon på vilja, men jag vet ännu inte om jag vill...Vi får se hur det utvecklar sig framöver. Jag ska i alla fall fortsätta att träna. Andra tankar som surrar just nu är önskan om att bli frisk! Har hunnit med både läkare och psykolog denna veckan och jag kan inte annat än känna mig lite besviken. Det går åt rätt håll men jag får nog snart börja inse att det tar tid att komma til

Lite bilder från målgången... Jag klarade mitt mål på 2,30 men det var jobbigt. Jobbigast var nog den mentala inställningen som gjorde att jag tyckte det var långt och ännu lite längre och jag var nog rätt gnällig hela loppet. Vi fick lite extra bra support vid 19 km då en vän till pappa hade dukat upp lite champagne så vi fick en extra vätskepaus. Väldigt behövligt :)

Nu är vi tillbaka där allt började, nästan i alla fall. Bor på samma gata i lånar hus, det känns som om vi är hemma. Vi går till Konsum, Emma och jag tog en sväng till stallet, en kvällspromenad runt parken. Precis som förut fast ändå inte. I morgon är det löpning som gäller, Malmö runt på 21 km. Jag ångrar rask min satsning inom denna sport, vet dock att jag kommer vara grymt nöjd i morgon kväll när jag är i mål med medaljen och sitter och äter kräftor. Jag tror verkligen på mig själv denna gång! Återkommer kring detta ;)

Förra veckan var jag hemma med barnen eftersom P började jobba igen. Det var en blandad vecka med lite olika upptåg. Lekplats med grannen och en tur till IKEA. En gammal man fick ett fint avsked på onsdagen, sen kom morfar på torsdagen och stannade till lördagen. Vi hann med två träningsrundor tillsammans, en intervall och ett långpass. Igår packade jag bilen och åkte iväg till kusinerna i Mariefred för att hämta morfar för vidare tur till Pettson och Findus. Barnen var grymt laddade och när föremålen för utflykten visade sig så gick Oscar och satte sig på en traktor i närheten. Emma hängde glatt med i leken och konstaterade på vhemvägen att Findus egentligen var en människa och ingen riktig katt...fast hon undrar fortfarande kring hans svans. Idag har det regnat precis hela dagen och imorgon kör vi vidare söderut mot Malmö. Vi ser fram emot det hela familjen, P möter upp på torsdag efter sitt jobb så det känns lite som  vanligt. 

Vilken dag, grannarna jobbar på med både det ena och det andra i sina trädgårdar. Jag och Petter spelar golf och springer...idag blev det 9 hål på fm och 11 km nu på kvällen. Puh! Nu en kantarellmacka som ska ätas med andakt med tanke på mina myggbett... Jag var tvungen att, nånstans i mitten av rundan, påminna mig varför jag för detta. Dessvärre känns det väldigt avlägset med marthonloppet och jag kunde inte få in känslan att jag gör detta för att må bra, eller för att jag tycker det är så himla gött. Jag gör detta för att jag ska springa loppet, för att så många andra tycker man är ball som gör det, som tycker man är duktig när man tränar. Ändå har jag svårt att se min egna vinning just nu. Jag suger i mig av allt berömm och pepp man får runt omkring och får en falsk känsla av att jag är bra. När ska jag känns att jag duger som jag är? Att det är kul att springa mina 10 km??? Det vänder snart hoppas jag. Nu är jag dock väldigt nöjd med dagen! Imorgon börjar P jobba igen, det kommer

Jag vet nu vad problemet är, jag vill inte bli stor!? Eller är det kanske istället så att jag ännu inte blivit stor fast jag borde? Jag fastnade framför svt och blev sittandes, tittade på konsert med Ledin. Helt plötsligt minns jag ett par härliga sommarmånader när man satt utanför sjöhistoriska museet där många hade konsert en sommar. Inga bekymmer, inga sorger utom möjligen något hjärtesorg som oftats bytts ut till förälskelse igen nästa vecka. Det var dessutom sol hela den sommaren...Idag var jag och barnen på en 4-H gård i Uppsala. Fint och trevligt ställe, Emma blev sittandes inne hos kaniner och hamstrarna. Hon plockade upp djuren i knäet och satt helt still och bara myste ;o) Inga sorger eller bekymmer, bara ren livsglädje.Ett träningspass hann jag med på kvällen, inte helt nöjd men det blev 6 km till slut trots allt. Har nu passerat 58 km i juli och det gör mig ännu lite mer taggad. Nu börjar P's semester lida mot sitt slut och jag känner mig smått utanför samhällets norm

Idag var det dags igen...långpass. Man hör redan på ordet att det är jobbigt. Idag var dessutom en sommardag med klarblå himmel och temperaturen var redan vid 9 uppe över 20 grader. Det stod 12 km på schemat och jag var i te upplagd alls. Men det var bara att stoppa undan gnällspiken och ge sig ut. Mötte två snokar längs rundan och skulle verkligen önska att alla ormar utrotades! Jag tog mig mina uppsatta km på avsatt tid och kände mig nöjd och samtidigt väldig osugen på ett marathon. Det är ytterligare 30 km och det är långt... Jag fortsätter att kämpa på, nästa vecka blir bättre!

Ja, vad kan man säga annat än att tiden flyger iväg. En vecka har passerat fortare än jag hann blinka och nu är det söndag igen. En aktiv vecka med bla besök av kusinerna från Skåne, hemmafix och träning. Lite bad har vi oxå hunnit med, tur att vi har nära till en badplats så man hinner dit mellan moln och regn... Kommande vecka satsar vi att få klart carporten. Jag ska måla och P göra nåt annat. Det blir finfint ;)

Jag är på god väg mot gå igen. Ledig tid med familjen är precis vad man behöver, blandat med lite tid för och med mig själv. Ingen stress så långt ögat kan nå och trots att alla gnäller på sommaren är jag jättenöjd! Vi avslutade vår vecka i Skåne igår, körde hem och bestämde oss någonstans längs vägen att det var dags att flytta in på riktigt nu. Idag tog jag fram springkläderna igen, det stod "långlopp" igår men eftersom vi satt i bilen fick det bli idag istället. Jag bestämde mig för en runda och hoppades att den skulle vara omkring 10km. Jag fick lägga en sista spurt runt kvarteret för att nå dagens mål. Tänk så nöjd man kan känna sig efter ett träningspass, det hjälper oxå till att komma framåt på alla sätt och vis. Fortfarande två veckor kvar på Ps ledighet sen är det lite mellanspel fram till slutet av augusti när jag hoppas vara uppe i 15km och redo för jobbet igen! Egenodlad potatis skördades idag ;)

Bäst? Var är då hemma tänker jag? Idag kom vi till Malmö, första gången sen innan flytten vi är i Malmö hela familjen tillsammans. Mycket märklig känsla, vi kände oss hemma men ändå inte. Det händer mycket på 9 månader, det byggs nytt och gammalt förändras. Barnen blir större och lekplatserna ändras. Skönt dock att stranden på Ribban är densamma, härligt rent vatten med sand mellan tårna! Barnen hoppade i direkt och var överlyckliga. På eftermiddagen passerade vi vårt gamla hus och åt middag med grannarna, tog en promenad i området och allt kändes som förr. Ändå längtar vi redan hem, hem till Alsike och allt dom vi har varit med om att förändra där. Vår familjs förändring som vi har deltagit i, inte något som skett utan att man varit med och upplevt. Vi längtar lite hem till framtiden och den är inte här just nu. Skön känsla att bära med sig just nu. Jag har bott på många ställen genom livet och det är inte alltid lätt efter en flytt. Jag ser nu tillbaka och tänker att jag har h

Igår körde vi ner till Helsingborg, till barnen kusiner. Oscar frågar direkt efter leksakerna och visas ner till källaren. Källaren består av leksaker, leksaker och lite mer leksaker. Buzz, Woody och Jess, bilar och lego uppåt väggarna. Oscar blev stående och bara gapade. Sen såg vi inte honom förrän vi skulle äta... Efter maten tog vi ett underbart kvällsdopp, barnen hoppade och simmade i total eufori. Idag började dagen med ett besök på Louisiana, det får bli Sommarens kultur. Det är vackert med utsikten över Öresund. Dom har en "barndel" där barnen kan skapa egna konstverk i både färg, lera eller lego. Maten var sådär men sen drog vi vidare till Bakken. Vilken succé, vädret höll sig på vår sida och inte en droppe regn fick vi på oss. Barnen åkte massor och hade skoj, precis som man ska ha när man är på tivoli. Sprang mellan attraktionerna och hade knappt tid för en glass ;) modiga Emma och Viggo ville åka stora Bergbanan och det fick bli med oss vuxna. 2 gånger blev det

Att se dina barn ha sommarlov fyller hjärtat med glädje och kärlek. Det är alltid varmt och soligt i deras värld. Vi är ute, njuter av varje dag till fullo. Springer i vattenspridaren, jag minns med fasa hur kallt det var varje gång men oxå hur kul och självklart det var. Vi äter glass och åker till stranden. Cyklar, hoppar hage eller bara leker med dockorna ute på gräsmattan. Detta på bara några få dagar, det betyder för mig att det är ointressant vad SMHI säger. För barnen är sommaren här oavsett väder och jag smittas av deras entusiasm varje dag! Minns mina egna somrar och att det alltid var fint väder... Imorgon bär det av på bilsemester söderut. Vi vuxna diskuterar om vädret ska bli bra, barnen pratar om hur kul det ska bli att leka med sina kusiner... Det kommer bli en härlig tur!

Idag tappade jag verkligen fotfästet och just i kväll känns det som det är långt kvar till Gå. Känslan att ha ramlat av spelplanen är långt mer skrämmande än att faktiskt vilja hoppa av. Nu måste det klarna upp om jag ska se nåt bra i allt detta. Hela min person vill se positivt på allt nytt, ha en vision att det ordnar sig men idag är det tungt. Jag vill krypa ur min kropp titta från sidan och sen gå vidare och framför allt - jag vill framåt! Ut ur detta tramsiga tillstånd och återgå till jobb. Imorgon är en annan, ny dag och det kommer att bli en bra dag!

Ytterligare en vecka har passerat. Jag har gjort en massa saker och jag har ett schema från mitt möte i måndags där jag skulle fylla i vad jag gjort. Jag antar att det ska synas tydligt och nar jag nu tittar på min vecka som gått så tänker jag att så värst mycket "återhämtning" och lugn och ro har jag nog inte haft. I torsdags tog jag igen mig på förmiddagen och sov ända till 12.45!? Då vaknade jag och var givtvis hur stressad som helst över att jag hade sovit bort hela dagen... I fredags spelade jag en runda golf, 9 hål och det gick bra. Inte världsklass men det var en trevlig runda och jag har bokat en ny till tisdag. Då ska vi spela tillsammans, jag och P. Ska bli skoj, det var väl några år sen sist. En del funderade har jag haft tid med trots allt och det är jobbigt ibland. Det känns tungt att gå igenom vissa bitar och jag är glad att jag kan prata med P om det. Jag gör det här tillsammans med honom och det känns skönt. Emma har ögon i nacken och frågar direkt va

Helt i min smak...undrar vad doktorn tycker? Lite sovmorgon med barnen, frukost och efterföljande promenad till dagis med morfar. Lite kaffe på kökstrappan och sen in till stan. Shopping på Mio möbler. En matta, ett överkast och hyllor till barnens garderob. Raka vägen till gymmet i Knivsta och en språngmarsch på 7 km. Hämta barnen, laga mat och nu ska jag snart äta middag... Ja det var en helt enkelt en dag i min smak, undrar hur den smakar imorgon? Under min löptur så upptäckte jag en intressant sida hos mig själv. Jag försökte "korta" ner fem minuter genom att öka farten... Det säger väl allt om hur jag lever? Imorgon möte igen, sen vet jag lite mer hur länge det här ska pågå. Tillsist vill jag klappa en gammal man på kinden och säga godnatt och sov gott. Du levde ett långt och rikt liv på många sätt och jag hoppas att du fann ro i livet. Tack för alla dina spännande historier och tänk att du alltid hade olika strumpor ;)

Idag var det måndag igen. Jag hade ett möte inbokat och efter det en träff med pappa. Mitt möte gick bra, jag får lära mig massor av bra och nyttiga saker. Alldeles säkert lika jobbiga när jag ska börja anpassa och lära mig leva efter dessa nya lärdomar. Tänk att jag ska vara nästan 40 år och bli upplyst kring, för andra, helt självklara saker. Ja, vad kan man säga annat än - bättre sent än aldrig. Efter mitt informativa möte mötte jag min pappa och vi åkte till stan. Spanade in en fotoutställning i Gallerian, tyvärr är den slut imorgon så jag kan inte be er gå dit. Det var bilder på diverse kändisar men inte minst den allra sista bilden på Marilyn Monroe. Bilderna var tagna av den svenske fotografen Leif-Erik Nygårds och var väldigt trevliga. Dock hade man misslyckats totalt med ljussättningen så det blänkte förfärligt på varje bild. Synd för utställningen tycker jag allt! Nu kör vi bilden, den sista på Marilyn!

Vi hann inte igår så det fick bli idag... Alex fixade kransar och det skulle fotas. Så här bra blev det ;)