Kopplingen är nere

Snart är det dags att lägga i ettans växel och återgå till arbete. Två veckor till! Jag passar på att njuta och känna efter in i det sista. Jag och barnen sover länge varje morgon, gosar i soffan innan vi beger oss till dagis. Jag tänker på allt jag har gått igenom under mina samtal och försöker vara närvarande där jag är. Det är det svåraste, att inte vara på många ställen samtidigt.

Helgen som passerade var fylld, som vanligt. Brandkåren hade öppethus så vi var där tillsammans med vänner. Vi åkte brandbil, kollade när dom släckte, fikade och fiskade fiskdamm. Söndagen började med soffmys. Efter att vi tröttnat på det så gjorde vi varmchoklad och mackor som vi tog med till lekplatsen.
Jag lämnade min telefon hemma och kunde inget annat än vara helt närvarande. Skön känsla och jag funderar på att införa mobilfri tid förut själv. På samma sätt som man begränsar speltid eller tv-tittande för barnen.





Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!