Mina dagar

Idag är det annandag jul, det är också 10 år sedan jag väcktes hemma hos min pappa där jag hade firat jul med honom och min bror.  Min bror hade hört på radion om en jordbävning i Asien. Mamma hade detta år valt att fira jul i Thailand och helt plötsligt ångrade jag att jag inte hade mer koll på hennes resrutt. Tre veckor på olika ställen var allt jag visste och jag minns att jag genast kände en oro i magen. Vi ringde mamma utan svar, vart fanns hon? Vi tittade på nyheterna och internet, inget speciellt. Men vi visste inte var mamma fanns. Jag fick under dagen veta att mamma levde och hade klarat sig. det kändes bra, men jag ville prata med henne. Senare på kvällen tittade jag på internet igen och tänkte för mig själv att Kao Lak kan inte finnas mer. Jag mindes något om resebyrån, mamma hade givetvis inte rest med charter utan hade planerat själv, och kom på att resebyrån hade samma namn som en restaurang. Jag fick rätt på dom och fick klarhet i vart mamma borde ha befunnit sig. Hon h

Vad gör man på en ledig dag?  Jag brukar ägna större delen av dagen att ha dåligt samvete att jag inte gör nåt...skaffar mig lagom mycket dåligt samvete och bygger upp planer om allt som borde/måste göras. Varav typ inget kommer bli gjort. Har dock lovat mig själv (mest P) att inte starta några projekt innan julafton. Annars är jag expert på att riva ur alla garderober och när allt ligger på golvet så händer något annat. Allt ligger kvar och för att städa upp så trycker jag in allt i garderoben igen. Resultatet blir att det är mycket värre ordning än från början.  Nu ligger tvätthögen som ett berg och känns nästan obestigbart och jag sitter i soffan lite handlingsförlamad!  Alltså onjuter av en  ledig dag...

Jag gör aldrig något i god tid, det är på något vis inte min grej.  Jag tror varje år att jag ska förändras, jag har varje år en ambition och en önskan om att jag ska bli som alla andra. "Alla andra" som i alla som  - planerar sin jul långt i förväg, - handlar mat och julklappar i god tid.  - handlar på rätt affärer och till rätt och bästa pris.  - har koll på vilken skinka man ska köpa - vet hur många ljus dom ska ha i julgranen - julklappar och julpynt fixas  - blommorna köps och tas omhand så dom lever ända till trettondagen Jag jobbar inte så här. Men denna gång, denna jul skulle jag minsann bättra mig. Här är min upplevelse av denna förändring; -  julkort beställda 4 december, bra gjort!  - planerade min ledighet så att jag skulle fixa allt på en dag, idag!  - jag ville gärna hugga vår gran i skogen Hur det gick?  - Jul korten levererades till mig 18 dec ?!?!?! Alltså efter att tiden för julporto hade gått ut... - City Gross hade inte fulla hyllor, kort om datum på vissa

Adventsstjärnor, glitter, sweden horseshow, kalas, pepparkaksbak, pepparkakshus, julpyssel i stallet,  Luciatåg, hundvakt, tvätta, laga mat, julmat, förbereda och planera. Julklappar, fundera, handla, slå in.  Göra fint hemma, vill hinna med att städa en och annan garderob kanske slänga saker!  Lyfta ner kartonger med julsaker, köpa hyacinter och pynta.  Koka choklad, knäck och lussebullar. Nä, inga lussebullar i år, har kvar från förra året.  Läsläxa, vara med barnen, bygga lego,  bokslut, reservationer, deklarationer, mail, möten, fakturor, vinterdäck, pyspunka och tvätta bilen.  Mitt i allt får synen av Öresundsbron mig att nästan börja gråta, solens strålar kommer igenom molnen, havet glittrar och blänker, det är så vackert! 

Lördag och vi är på väg hem efter veckans bandyträning. Stannar på Ica och där, i utcheckningen för självscanningen, hör jag plötsligt någon som säger, -Hej Vibeke!  Jag vrider på huvudet och där står Mitt största dåliga samvete och ler. Fy bubblan och jag konstaterar att jag blir glad att jag är ihågkommen, vid namn, och samtidigt obehagligt påmind om att jag inte tränat på alldeles för länge. Jag hälsar tillbaka och börjar omedelbart berätta/förklara att jag har paus från träningen. Jaha, får jag till svar.  Jag fortsätter -jo, du vet jag bytte jobb efter sommaren och det är så stressigt nu...Han ser fortfarande frågande ut och jag fortsätter i nästa andetag, jag vilar mig i form helt enkelt. För att slippa ha dåligt samvete för att jag inte tränar har jag officiellt en paus.  Han ser fortfarande på mig och frågar gör du inget alls nu då? Jag urskuldar mig och säger att jag går mycket med hunden. Han svarar - Jag har sett att du har cyklat en del. Puh tänker jag och känner att situat

Jag gillar att dela upp mitt liv i "före och efter". Dessa före och efter gör det lättare att komma ihåg saker som hänt och det ger en känsla av att lämna en sak bakom sig och gå vidare. Minnas det som kom före och efter den speciella saken/händelsen. Jag får en känsla av existens och blir ofta glad när jag tänker tillbaka. Jag värderar inte alltid händelserna i sig men jag har dom med mig. Före och efter första hästen, före och efter huset på landet, före och efter komvux, före och efter bilen. Det gör också att jag lättare kan minnas hur det var när jag var mitt i perioden. Jag minns låtar som var precis när jag träffade P, det året hände massor och då delar jag upp i före och efter Bornholm, sommarhuset, broloppet. Det kan bli kortare perioder men det gör inget. Då får man en snabb resa bakåt i tiden och det är oftast riktigt kul. Jag kan se platserna, ansiktena, känna dofter och det känns nästan som man är där. Typiskt måttstock är en låt på radion. Det kan få en at

Kan jag sköna en ökad oro och med den en ökad stress toppat med ångest.  Har i dagarna varit på tjänsteresa i Tyskland. Det har varit jättetrevligt, inspirerande och lärorikt. Jag har träffat trevliga människor och sett en och annan jättestor grön traktor.  Däremellan har jag haft lättare panikattack för att missa tåget, åka taxi och känna mig lurad, stressad över att det är nytt och jag inte vet allt. Oron över att missa tåget gjorde att jag stod extremt tidigt på stationen men min biljett och andades ut över att jag hade fixat det, ända tills jag inser att faktiskt missade tåget trots att jag faktiskt stod på perongen!?  Hur det kändes?  Det kändes som om luften tog slut där jag stod, marken börjar gunga och illamåendet kom omedelbart. Lägg till att jag inte hade något nummer till kollegan som ska möta mig, även om jag hade haft ett nummer kunde jag ändå inte ringa eftersom jag inte hade någon röst.  Mitt i allt detta finner jag lite lugn i att blunda och andas. Sansar mig och tar fr

Jag har hamnat rätt, eller helt fel? Några av mina möten blev inställda och jag tog beslutet att boka om min flight. Ringde resebyrån som fixade snabbt, göm om min förvåning när jag vid incheckningen läser att jag har hamnat i businessclass. Perfekt, raka vägen till loungen tänker jag.   Väl inne så känner jag mig helt fel, det är som om min väska blir ett stort plakat där det står att jag är ny, ovan och på helt fel ställe... Lite ångestkänsla och jag sätter mig snabbt ner på ett ledigt ställe. Hämtar ett glas vatten och lite sallad. Sneglar på vinet och tänker - nä inte ska väl jag.  Äter min sallad, går och hämtar en kopp kaffe.  Slappnar av något och längtar bara hem! 

Vaknar i Rungstedt, Danmark. Mulet och lite ruggigt väder vilket visserligen var av mycket mindre betydelse för oss. Vi skulle ju till Bakken! Vi hittade så småningom en buss som förutom oss var full med andra barn. Förväntansfulla som om det var julafton kom så fram och köpte våra åkband. Ett första startåk i nyckelpigan och sen var det bara att sätta igång! Bergochdalbanan i trä stod högt på listan och även Ulven. Det kittlar i magen och vi skriker av skratt! Dagens högvinster var, förutom allt åkande, 2000g marabou mjölkchoklad och ett stort paket legofriends. Åter vid båten, pizza till barnen, middag till oss. Barnen sticker iväg på fisketur en bit bort och efter en stund kommer Ludde och hämtar oss. Oscar har givetvis ramlat i!  Inre kalabalik men det gick snabbt över när alla tårar var torkade och barnen satte igång att testa hur det var att ramla (hoppa) i med flytväst. 

Det känns som en rubrik i en film men det helt enkelt den tid som passerat sen mitt förra inlägg. Jag är uppkopplad jämt, har bilder och blogginlägg färdiga i huvudet. Jag har formulerat meningarna, åsikterna, funderingarna är med, allt är klart men så är det något som gör att när jag har tid så är allt det som tidigare låg klart som borta. Oförklarligt borta, raderat eller bara lagt åt sidan. Vet inte vilket.  På tre månader har jag i alla fall haft många tankar om livet, moments och andra saker som har fladdrat förbi. Vissa saker stannar kvar lite längre och vissa flyger snabbt över.  Jag är till sist tillbaka i businessvärlden, spännande! Signerade mitt avtal om en fast tjänst på Svenska John Deere bara några timmar innan planet till Tyskland lyfte. Jag började som konsult den 4 augusti och har numer endast 10 minuter till jobbet! Känslan i kroppen är obeskrivbar, det kan låta banalt men för mig är det otroligt viktigt. Jag har ett jobb som jag trivs med, trevliga kollegor som dessu

Nu är det semester! P har återvänt till Sverige efter sin seglats från England. Jag och barnen packade ihop oss och tog tåget söderut. Mot Lund för P mötte oss för vidare färd mot Helsingborg och kusinerna. Idag packade vi båten och gav oss iväg, jag lände mig nervös men det gick bra. Lite lagom vid och solsken. Exemplariskt för nybörjare! 

Idag har vi korsat Öresund, från Ven till Danmark. Imorgon väntar Bakken. Seglingen idag gick med motor rakt i hamn på motsatt sida. Alldeles perfekt för mig! 

Jag har en dröm att starta en seconhandbutik här där jag bor. Det bor mängder med barnfamiljer här och jag tror på det av flera anledningar.  Idag blev jag bara ännu mer övertygad när jag hängde upp ett par nytvättade kortbyxor som jag i panik köpte till Oscar, då tre år på en loppis i Malmö Folkets park.  Nu är Oscar 5 år och han använder dom fortfarande. De ser knappt slitna ut och dom kommer användas hela denna säsongen med glädje!  Tänk så bra för miljön, för mig och inte minst för Oscar som har sluppit gå med rumpan bar!  Hon som sålde dom kunde gott ha tagit lite mer betalt för jag är inte säker på om hennes son fick några nya byxor för den 20-lapp jag betalade.  

Idag, liksom igår kan man inte klaga på vädret. Sol, kanske inte badvärme men helt klart godkänt. Man sänker sina krav snabbt märker jag.  Igår var ju första dagen på sommarlovet och då sov hela familjen till kl halv nio. Emmas kompis Juni hade sovit över och jag hade lovat pannkakor till frukost. Har man lovat så har man... Lyxfrulle med andra ord! Efter lunch släpade jag ut hela familjen och granntjejen på promenad med Honey. Där blev det ett stopp i vägkanten där vi funnit smultronskatten. Jag föreslog därefter att vi skulle åka till Ulvagubbens självplock men fick genast till svar att annars kan vi ju köpa jordgubbar...Jaha, det var ju ett bra svar.   Idag har vi haft fullt hela dagen, solen har lyst hela dagen och jag är nöjd. Middag från MAX underlättar livet ofantligt mycket. Promenad i kvällssolen ramar in ännu en härlig dag. 

Som jag tidigare skrev så bestämde jag idag på dagen att nu tar vi sommarlov!  Barnen jublade och vi passade på att fira genom att äta middag på IKEA. Emmas bästis Juni är med i kväll och ska sova så jag ordnade festmåltid inkl glass till 4 personer för exakt 100 kr! Och då behövde jag varken laga maten eller diska efter oss. Däremot inkluderades en lagom stunds fri ögonshopping när 3 överlyckliga barn fick leka en stund i "Småland".  Hej och hå vad man kan få när man åker till världens bästa IKEA!  På väg in vinkade vi till poliserna som hade kontroll, dom vinkade glatt tillbaka till vår stora glädje. När vi åkte hem så körde det en polisbil framför oss. Ut på motorvägen höll den under hastighetsbegränsningen och jag passade på att gasa på och köra om, det var nog bland det fräckaste som hänt någonsin för Oscar. Emma var mer nervös om man verkligen fick göra så.  Resterande av bilresan sjöng (skrek) vi allsång till soundtrack från Frozen.  Jag log för mig

...kan kännas mer eller mindre hårt.  Det känns givetvis extra hårt när man önskar medhåll av andra och på så sätt mildra stormen något. Eller åtminstone ha några att dela stormen med. Erfarenheten säger mig dock att så sällan är fallet, man får ganska ofta stå där själv till slut. Det kan verkligen kännas obehagligt och lite snopet. Minns inte när det hände senast men jag tror att det var någon gång under studietiden eller var det kanske senare.  Men nu hände det igen!  Jag upprördes av en sak så pass att jag verkligen stolpade fram och meddelade, frågasatte och poängterade min åsikt. Upptäcker, inte oväntat, att många håller med men ingen ställer upp bakom så det syns, inte det heller helt oväntat. Det gav mig megaångest men nu har det gått ett par dagar så nu känns det bättre igen.  Sommarlovet kommer göra susen och jag vet att jag kommer stå där i höst igen och vädra min åsikt i frågan. Det ger mig tid att samla mod :)  Tur att jag inte är politiker! 

Det är tur att jag har vår hund tänker jag dagar när jag knappt orkar ta mig ur soffan.  Idag hade jag en härlig promenad och efter en liten stund så tittade faktiskt solen fram.  Ett rött smultron påminde mig om att det trots min mössa och yllevantar är sommar! Därför bestämde jag att från idag har jag och barnen sommarlov! 

Midsommarafton ska, i min mening, vara en extremt lång, varm och solig dag. Det är trevligt om den innehåller god mat och trevligt sällskap. Det är lite som nyårsafton fast på sommaren. Nyårsafton har dock en stor skillnad. Man kan nästan alltid föreställa sig vädret, det är kallt, mörkt och ofta snö. Midsommar däremot kan vara hur som helst. Högsommar med 25 grader och sol. Det kan regna hela eller stundtals under dagen. Det kan även vara som det var hos oss i år. Blåsigt, kallt och inte alls somrigt.  Vi hade mycket av den andra ingrediensen och allt vägdes upp av det trevliga sällskapet, dansen kring midsommarstången och lite kubbspel i solnedgången! Summerar min midsommar till en väldigt trevlig, lång och något solig dag. Värmen uteblev helt med den ordnade vi med på annat sätt. 

Idag har jag min nya jacka på mig! Det var min sommarpresent till mig själv. Känner mig snygg, den passar mig och min frisyr.  Emma är oxå snygg och nyekiperad. Skolavslutningen igår följdes av egentid, bästis Juni och två mammor, som gick några steg bakom, på Uppsalas gågata. Jag har lovat lunch, glass och nya kläder. Jag skäms när jag köper en t-shirt som inte ens är på rea för 49 kr. Vi kommer ut ur butiken med en hel säck full av nya saker. Emma var jätteglad, och det mig glad.  Under lunchen, på MAX äter vi oss mätta och pratar om en bekant som just nu bor i Sydafrika. Våra barn har gått på dagis tillsammans. I Sydafrika har vår bekants barns nya kompis på dagis inga leksaker och kan inte gå ut själv för området är farligt.  Jag bestämmer mig för att lätta mitt samvete genom att skicka saker till familjen! 

Väntar på transport mot flyget. Tredje gången gillt på Manhattan? Inte för mig, hit åker jag igen!  Det fina med att åka fler gånger till samma ställe är att det känns som hemma. Man känner till lite restauranger, några guldkorn, några floppar.  Ser att några ställen slagit igen, funderar på vad som hänt. Men trots igenkännandet upptäcker jag nya ställen, nya hotspots och det väcker en önskan att återvända.  Nytt för denna gång var en oväntad promenad någonstans kring Soho och Noho. Även Ground Zero och memorial för 9/11 var nytt för mig. Att äntligen ta en drink på en rooftop bar stod på listan och kan nu bockas av.  Något annat nytt var upptäckten av Hudson River Side! Ett underbart ställe där man kan promenera, jogga eller ta en öl i plastglas på The Boatbasin.  Ska givetvis inte glömma att  Red Rooster, Harlem var hur bra som helst!  Sist men inte minst måste jag gilla shoppingen...fast jag insett att jag inte är någon "Outlet shopper" så är jag nöjd med mina inköp! Iblan

På väg igen, till staden som känns som vår. Jag längtar till våren och hoppas att få ett par härliga dagar. Strosa i Central Park, shoppa lite, äta gott och framförallt bara vara tillsammans med Petter! 

Dagarna i livet passerar förbi. Det slår mig hur viktigt det är att ta till vara på det och åtminstone göra en reflektion om dagen! Ibland snurrar det så fort så jag knappt hinner tänka alls och det är mindre bra, framförallt på lång sikt.  Har spenderat helgen hos min far och varit med på årets vårrunda. Klippt gräs, kokat kaffe, gjort smörgåsar och räknat besökare. På kvällen lyssnat på och skrattat med  två glada herrar som mindes sina ungdomsdagar.  Jag hoppas innerligt att jag vid 70 års ålder sitter en vårkväll och skrattar åt minnen och många gånger före det.   

Ja, nu var det långfredag. Det avslutar för mig en något annorlunda och samtidigt spännande vecka.  Påsklov för barnen och jag trodde, som alltid, att det vore mysigt med barnen hemma. Det var dessvärre inte så bra väder som jag hade hoppats på och dessutom så märker jag tydligt att Oscar behöver sina rutiner. Men det har i slutändan varit skönt att varit hemma. I tisdags hämtade jag min nya bil! Hur skoj som helst, den var inbackad i ett avskilt rum, stod med röd matta och ett skynke över sig...Kändes lyxigt! Bilen är glittrande vit och ganska snabb, jag älskar den redan! Sen tog vi den nya bilen och åkte in till Stockholm och gick på bio. Det var uppskattat och jag undrar om det inte bor en liten miljökämpe i Oscar. Vi såg Rio2 där man i en scen skövlar regnskog, han var helt bedrövad och ville aldrig mer se denna film!  Nästa dag hängde vi lite hemma, Oscar åkte till dagis och gav bort en låda böcker som vi har läst klart. Han passade på att leka med sina kompisar en stund

Kan vara;  att gå upp megatidigt och åka till ett nytt jobb på andra sidan Stockholm.  att köra före köerna för att vara på jobbet kl 7.  att ha sitt egna kontor med ett på tok för lågt bord och känslan av det är ok att bara sänka stolen.  Idag var en speciell dag, den fick mig att känna allt det där som jag har glömt. hur det känns att fylla en funktion, vara behövd och inte minst varmt välkommen! Dagen till ära kom jag dessutom hem till blommande pelargoner!  

Nu har det gått tre månader på 2014. Jag valde att avsluta/ ta en paus från min blogg i december för jag kände mig trött på den och allt annat runt omkring. Nu är jag mycket piggare och känner mig motiverad att dela med mig igen.  Detta har hänt sen sist: Jag har sagt upp mig, vågade ta steget ut i det okända. Mådde allt sämre igen och insåg att detta var det enda rätta att göra. Jag har firat varje dag sen dess och räknat ner.  1 april var min första lediga dag! Kändes som ett aprilskämt men det var helt sant! Nu ska jag andas, njuta av livet, stanna upp och känna efter.  Jag har börjat rida igen! Inte en dag för sent! Jag har passerat 40 årsdagen! Krisen har passerat och jag känner mig som en stark och stolt 40-åring, kanske att krisen kostade mig en splitterny racercykel, men det var det värt. Anmält mig till mitt livs första cykellopp, 30 km i maj.  Välkommen tillbaka eller bara välkommen!