Övervåning...

Så här fint kan det bli ;)





Populära inlägg i den här bloggen

2019 är här!

Idag fyller jag 45 år... Senaste tiden har jag funderat bakåt i tiden. 5 år i taget har jag backat och tänkt på vad jag såg då. 20 år - vuxen! Åh, jag kände mig så vuxen. Bodde svart i andrahand i Bromma. Senare samma år bodde i ett torp i Angarn utanför Brottby. Åkte runt i min underbara Toyota och livet kändes så enkelt. 25 år - student! Firade med nyvunna och gamla vänner i Växjö. Hade bott där i ett halvår och kände mig yngre än när jag fyllde 20. 30 år - nyseparerad! Jag minns att jag stod mitt på Davidshallstorg i Malmö. Grät och kände mig rätt hopplös när pappa, i all välmening, frågade om jag inte skulle ha någon 30-års fest. 35 år - höggravid! Med barn nummer två i magen, radhus i Djupadal undrade jag varje dag vem jag var. Vem var egentligen kvinnan som gick här med barnvagn till och från dagis? Ville känna mig vuxen och som en förälder? Hur är en sån? 40 år - utbränd! Levde i ett hål, orolig och stressad över allt. Sa till mig själv att när jag är 45, då ska jag ...
Läs mer

Tankar om äldre människor

Idag skulle min mormor fyllt år och jag kommer på mig själv att sakna henne ibland. Man kommer på små saker som man saknar. Hemma hos henne fanns det alltid en burk pepparkakor som vi brukade äta med smör på. Allt under tiden som hon pratade på om politik, kungafamiljen, golfbanan och om långsamma spelare eller en busschaufför som hade kört bra eller dåligt. Hon hade åsikter om allt och alla. Hon lyssnade sällan, kanske för att hon hörde så dåligt, men det gjorde inget för jag kunde sitta där och knapra goda pepparkakor under tiden. Det är på nåt sätt härligt med äldre människor, dom anser sig nästan ha rätt att säga och tycka vad som helst. Grattis på födelsedagen mormor, jag hoppas du har hittat nån som lyssnar på dig där uppe!
Läs mer

Inspirerande möte

Lördag och vi är på väg hem efter veckans bandyträning. Stannar på Ica och där, i utcheckningen för självscanningen, hör jag plötsligt någon som säger, -Hej Vibeke!  Jag vrider på huvudet och där står Mitt största dåliga samvete och ler. Fy bubblan och jag konstaterar att jag blir glad att jag är ihågkommen, vid namn, och samtidigt obehagligt påmind om att jag inte tränat på alldeles för länge. Jag hälsar tillbaka och börjar omedelbart berätta/förklara att jag har paus från träningen. Jaha, får jag till svar.  Jag fortsätter -jo, du vet jag bytte jobb efter sommaren och det är så stressigt nu...Han ser fortfarande frågande ut och jag fortsätter i nästa andetag, jag vilar mig i form helt enkelt. För att slippa ha dåligt samvete för att jag inte tränar har jag officiellt en paus.  Han ser fortfarande på mig och frågar gör du inget alls nu då? Jag urskuldar mig och säger att jag går mycket med hunden. Han svarar - Jag har sett att du har cyklat en del. Puh tänker jag och kän...
Läs mer