Borta bra men hemma...

Bäst? Var är då hemma tänker jag? Idag kom vi till Malmö, första gången sen innan flytten vi är i Malmö hela familjen tillsammans. Mycket märklig känsla, vi kände oss hemma men ändå inte.
Det händer mycket på 9 månader, det byggs nytt och gammalt förändras. Barnen blir större och lekplatserna ändras.
Skönt dock att stranden på Ribban är densamma, härligt rent vatten med sand mellan tårna! Barnen hoppade i direkt och var överlyckliga.
På eftermiddagen passerade vi vårt gamla hus och åt middag med grannarna, tog en promenad i området och allt kändes som förr.

Ändå längtar vi redan hem, hem till Alsike och allt dom vi har varit med om att förändra där. Vår familjs förändring som vi har deltagit i, inte något som skett utan att man varit med och upplevt. Vi längtar lite hem till framtiden och den är inte här just nu. Skön känsla att bära med sig just nu.

Jag har bott på många ställen genom livet och det är inte alltid lätt efter en flytt. Jag ser nu tillbaka och tänker att jag har haft förmånen att ha många "hem". Jag känner mig hemma på flera ställen och räds inte att skaffa mig ytterligare fler hem om det skulle komma på tal.

Where ever I lay my hat, that's my home...(Boy George)

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!