Vardag igen

Vilken dag, grannarna jobbar på med både det ena och det andra i sina trädgårdar. Jag och Petter spelar golf och springer...idag blev det 9 hål på fm och 11 km nu på kvällen. Puh! Nu en kantarellmacka som ska ätas med andakt med tanke på mina myggbett...

Jag var tvungen att, nånstans i mitten av rundan, påminna mig varför jag för detta. Dessvärre känns det väldigt avlägset med marthonloppet och jag kunde inte få in känslan att jag gör detta för att må bra, eller för att jag tycker det är så himla gött. Jag gör detta för att jag ska springa loppet, för att så många andra tycker man är ball som gör det, som tycker man är duktig när man tränar. Ändå har jag svårt att se min egna vinning just nu. Jag suger i mig av allt berömm och pepp man får runt omkring och får en falsk känsla av att jag är bra. När ska jag känns att jag duger som jag är? Att det är kul att springa mina 10 km??? Det vänder snart hoppas jag. Nu är jag dock väldigt nöjd med dagen! Imorgon börjar P jobba igen, det kommer bli tomt...

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!