Mina dagar

Är som vanligt ett konstant virvlande inuti mitt huvud.  Tankar som far omkring, det är som att ha en motorväg i huvudet. Fri fart verkar dessutom gälla. En och annan kör lite saktare men det kan vara en uppförsbacke för den ibland sätta fart igen och kanske kommer det då en annan som kör lite långsammare och stannar lite längre. Jag provar ibland att stanna någon helt, hålla fast den och tänka på bara den för en stund. Det är nästan omöjligt. Jag vet knappt vilken jag ska stanna, då måste jag välja.  Många tankar liknar drömmar, några idéer som fladdrar förbi, andra liknar problemtankar och en hel del är lösningar på problem. Drömmarna puttas ofta bort av det som några kanske skulle likna vid förnuft men jag vill snarare säga att det är oro, rädsla, en känsla av något. Känslan säger en sak och förnuftet en annan. Vill stoppa undan förnuftet och lyfta fram känslan istället.  Drömtankarna är mina allra egnaste, bara mina och jag vågar inte säga dom till nån, för vad skulle då hända? Sku

En gång i månaden går jag upp kl 04.15, tar mig till Arlanda, parkerar i garaget och tar första flyget till Göteborg. Flyget går 06.05 och jag brukar somna redan under taxen till startbanan. Vaknar när vi slår ner på Landvetter. Där, just precis där släpper jag ner axlarna och känner att det här är mitt bästa andningshål i livet. Hämta och lämna, vad ska vi äta, rena kläder - allt försvinner ut ur mitt huvud. Nu är det bara jag i 30 timmar!  Flygbussen går till centralen, därifrån går jag till kontoret. Jag går till jobbet! Jag passar på att inte ens stressa vid övergångsstället, väntar på grönt och njuter lite märkligt av att vara mitt i stan, mitt i trafiken. Men jag går till mitt jobb!  Framme på jobbet går jag till min plats. Sen hämtar jag en kaffe och går runt och hälsar. Jobbar på och säger hej då när dagen är slut. Då tar jag samma promenad tillbaka till stationen, går vidare till mitt hotell och lämnar väskan.  Går ut på stan och unnar mig att gå i alla affärer som jag vill gå