För exakt ett år sedan

För exakt ett år sedan skrev jag nedan som jag har klippt in.

Idag har det nya börjat på allvar. Vi har varit på nya dagiset, det var jättefint ordnat för barnen. Låga bord och stolar, många små rum med olika saker att göra i varje rum. Perfekt! Emma sa efter en stund att hon gärna ville gå tillbaka imorgon, gott betyg. Vi åkte såklart förbi huset. Vi parkerade en stund och kikade in genom fönstren. Kollade lite på utsidan och konstaterar att det är ganska mycket att fylla ut fram till tomtgränsen. Gräsmattan ligger mest för syns skull, och det gör den riktigt bra faktiskt.
Igår bar det av, kl 10.20 satte vi oss i bilen. Jag började med att köra till macken, till tonerna av Hollywood Hills. När jag hade tankat och styrde kosan mot norr spelades Leaving home… snacka om signs. Allt kändes ok, förutom bilresan som jag visste skulle bli lång. Emma frågade första gången på inre ringleden när vi skulle vara framme. Det säger allt. Sen gick det bra, vi körde till Mjölby och åt på MackeDonkan som jag sa och varje gång jag sa det så skrattade Emma glatt. Jag beundrar mina rara barn som har haft en tuff tid bakom sig, och kommer ha ett tag till antar jag. Efter mjölby körde jag på lite extra och helt plötsligt utbrister Emma ”mamma, får man verkligen köra så här fort, eller? Nä kanske inte tänkte jag och sänkte snällt farten. Ja, vissa har ordning och reda inbyggt i kroppen.
Sista dagen i Malmö spenderades med glada miner och gott sällskap. Ulrika, Isak och Ville kom på besök, senare kom även Oscars kompis Alioth och hans mamma. Emmas bästis från dagis, Emelie kom och sa hej.
Idag, ett år senare har det hänt massor. Jag letar efter känslan men har svårt att hitta den idag, minns ändå den upprymda känslan, förväntningar och hur spännande allt var. 
  • Idag är jag sjukskriven efter mitt motorstopp. 
  • Idag hämtar jag en övertrött, gråtande Oscar på dagis som för första gången sen vi lämnade Malmö säger att han vill hem till sitt gamla hus, det som ligger bredvid Linns hus. Han vill leka med bilarna och är näst intill otröstlig när jag svänger in på vår uppfart. Vid middagen säger han att han vill gå på Morfars dagis...Vet inte vilket dagis det är.
  • Idag hämtar jag en stor Emma som går sitt sista år på dagis. Hon kommer hem och går hem till någon av grannbarnen, kommer och går lite som hon önskar. Senare cyklar hon runt kvarteret själv, när jag sitter på trappan och dricker en kopp kaffe.
Idag är första dagen på vårt andra år i Alsike. Det kommer bli ett bra år, det känner jag på mig!

Det har varit några tuffa år och nu kan det faktiskt bara bli bättre, jag ser med ny förväntan fram emot nästa år! Jag ser fram emot att skapa mig ny energi som jag ska ta vara på mycket bättre än sist. Jag ser fram emot att hitta tillbaka till mig själv. Jag ser fram emot att plocka upp de viktiga pusselbitarna i mitt liv och låta alla andra ligga kvar på golvet. Jag ser fram emot att fortsätta bygga mitt pussel tillsammans med P och barnen, nya och gamla vänner.


Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!