Mina dagar

Vilken dag, grannarna jobbar på med både det ena och det andra i sina trädgårdar. Jag och Petter spelar golf och springer...idag blev det 9 hål på fm och 11 km nu på kvällen. Puh! Nu en kantarellmacka som ska ätas med andakt med tanke på mina myggbett... Jag var tvungen att, nånstans i mitten av rundan, påminna mig varför jag för detta. Dessvärre känns det väldigt avlägset med marthonloppet och jag kunde inte få in känslan att jag gör detta för att må bra, eller för att jag tycker det är så himla gött. Jag gör detta för att jag ska springa loppet, för att så många andra tycker man är ball som gör det, som tycker man är duktig när man tränar. Ändå har jag svårt att se min egna vinning just nu. Jag suger i mig av allt berömm och pepp man får runt omkring och får en falsk känsla av att jag är bra. När ska jag känns att jag duger som jag är? Att det är kul att springa mina 10 km??? Det vänder snart hoppas jag. Nu är jag dock väldigt nöjd med dagen! Imorgon börjar P jobba igen, det kommer

Jag vet nu vad problemet är, jag vill inte bli stor!? Eller är det kanske istället så att jag ännu inte blivit stor fast jag borde? Jag fastnade framför svt och blev sittandes, tittade på konsert med Ledin. Helt plötsligt minns jag ett par härliga sommarmånader när man satt utanför sjöhistoriska museet där många hade konsert en sommar. Inga bekymmer, inga sorger utom möjligen något hjärtesorg som oftats bytts ut till förälskelse igen nästa vecka. Det var dessutom sol hela den sommaren...Idag var jag och barnen på en 4-H gård i Uppsala. Fint och trevligt ställe, Emma blev sittandes inne hos kaniner och hamstrarna. Hon plockade upp djuren i knäet och satt helt still och bara myste ;o) Inga sorger eller bekymmer, bara ren livsglädje.Ett träningspass hann jag med på kvällen, inte helt nöjd men det blev 6 km till slut trots allt. Har nu passerat 58 km i juli och det gör mig ännu lite mer taggad. Nu börjar P's semester lida mot sitt slut och jag känner mig smått utanför samhällets norm

Idag var det dags igen...långpass. Man hör redan på ordet att det är jobbigt. Idag var dessutom en sommardag med klarblå himmel och temperaturen var redan vid 9 uppe över 20 grader. Det stod 12 km på schemat och jag var i te upplagd alls. Men det var bara att stoppa undan gnällspiken och ge sig ut. Mötte två snokar längs rundan och skulle verkligen önska att alla ormar utrotades! Jag tog mig mina uppsatta km på avsatt tid och kände mig nöjd och samtidigt väldig osugen på ett marathon. Det är ytterligare 30 km och det är långt... Jag fortsätter att kämpa på, nästa vecka blir bättre!

Ja, vad kan man säga annat än att tiden flyger iväg. En vecka har passerat fortare än jag hann blinka och nu är det söndag igen. En aktiv vecka med bla besök av kusinerna från Skåne, hemmafix och träning. Lite bad har vi oxå hunnit med, tur att vi har nära till en badplats så man hinner dit mellan moln och regn... Kommande vecka satsar vi att få klart carporten. Jag ska måla och P göra nåt annat. Det blir finfint ;)

Jag är på god väg mot gå igen. Ledig tid med familjen är precis vad man behöver, blandat med lite tid för och med mig själv. Ingen stress så långt ögat kan nå och trots att alla gnäller på sommaren är jag jättenöjd! Vi avslutade vår vecka i Skåne igår, körde hem och bestämde oss någonstans längs vägen att det var dags att flytta in på riktigt nu. Idag tog jag fram springkläderna igen, det stod "långlopp" igår men eftersom vi satt i bilen fick det bli idag istället. Jag bestämde mig för en runda och hoppades att den skulle vara omkring 10km. Jag fick lägga en sista spurt runt kvarteret för att nå dagens mål. Tänk så nöjd man kan känna sig efter ett träningspass, det hjälper oxå till att komma framåt på alla sätt och vis. Fortfarande två veckor kvar på Ps ledighet sen är det lite mellanspel fram till slutet av augusti när jag hoppas vara uppe i 15km och redo för jobbet igen! Egenodlad potatis skördades idag ;)

Bäst? Var är då hemma tänker jag? Idag kom vi till Malmö, första gången sen innan flytten vi är i Malmö hela familjen tillsammans. Mycket märklig känsla, vi kände oss hemma men ändå inte. Det händer mycket på 9 månader, det byggs nytt och gammalt förändras. Barnen blir större och lekplatserna ändras. Skönt dock att stranden på Ribban är densamma, härligt rent vatten med sand mellan tårna! Barnen hoppade i direkt och var överlyckliga. På eftermiddagen passerade vi vårt gamla hus och åt middag med grannarna, tog en promenad i området och allt kändes som förr. Ändå längtar vi redan hem, hem till Alsike och allt dom vi har varit med om att förändra där. Vår familjs förändring som vi har deltagit i, inte något som skett utan att man varit med och upplevt. Vi längtar lite hem till framtiden och den är inte här just nu. Skön känsla att bära med sig just nu. Jag har bott på många ställen genom livet och det är inte alltid lätt efter en flytt. Jag ser nu tillbaka och tänker att jag har h

Igår körde vi ner till Helsingborg, till barnen kusiner. Oscar frågar direkt efter leksakerna och visas ner till källaren. Källaren består av leksaker, leksaker och lite mer leksaker. Buzz, Woody och Jess, bilar och lego uppåt väggarna. Oscar blev stående och bara gapade. Sen såg vi inte honom förrän vi skulle äta... Efter maten tog vi ett underbart kvällsdopp, barnen hoppade och simmade i total eufori. Idag började dagen med ett besök på Louisiana, det får bli Sommarens kultur. Det är vackert med utsikten över Öresund. Dom har en "barndel" där barnen kan skapa egna konstverk i både färg, lera eller lego. Maten var sådär men sen drog vi vidare till Bakken. Vilken succé, vädret höll sig på vår sida och inte en droppe regn fick vi på oss. Barnen åkte massor och hade skoj, precis som man ska ha när man är på tivoli. Sprang mellan attraktionerna och hade knappt tid för en glass ;) modiga Emma och Viggo ville åka stora Bergbanan och det fick bli med oss vuxna. 2 gånger blev det

Att se dina barn ha sommarlov fyller hjärtat med glädje och kärlek. Det är alltid varmt och soligt i deras värld. Vi är ute, njuter av varje dag till fullo. Springer i vattenspridaren, jag minns med fasa hur kallt det var varje gång men oxå hur kul och självklart det var. Vi äter glass och åker till stranden. Cyklar, hoppar hage eller bara leker med dockorna ute på gräsmattan. Detta på bara några få dagar, det betyder för mig att det är ointressant vad SMHI säger. För barnen är sommaren här oavsett väder och jag smittas av deras entusiasm varje dag! Minns mina egna somrar och att det alltid var fint väder... Imorgon bär det av på bilsemester söderut. Vi vuxna diskuterar om vädret ska bli bra, barnen pratar om hur kul det ska bli att leka med sina kusiner... Det kommer bli en härlig tur!

Idag tappade jag verkligen fotfästet och just i kväll känns det som det är långt kvar till Gå. Känslan att ha ramlat av spelplanen är långt mer skrämmande än att faktiskt vilja hoppa av. Nu måste det klarna upp om jag ska se nåt bra i allt detta. Hela min person vill se positivt på allt nytt, ha en vision att det ordnar sig men idag är det tungt. Jag vill krypa ur min kropp titta från sidan och sen gå vidare och framför allt - jag vill framåt! Ut ur detta tramsiga tillstånd och återgå till jobb. Imorgon är en annan, ny dag och det kommer att bli en bra dag!

Ytterligare en vecka har passerat. Jag har gjort en massa saker och jag har ett schema från mitt möte i måndags där jag skulle fylla i vad jag gjort. Jag antar att det ska synas tydligt och nar jag nu tittar på min vecka som gått så tänker jag att så värst mycket "återhämtning" och lugn och ro har jag nog inte haft. I torsdags tog jag igen mig på förmiddagen och sov ända till 12.45!? Då vaknade jag och var givtvis hur stressad som helst över att jag hade sovit bort hela dagen... I fredags spelade jag en runda golf, 9 hål och det gick bra. Inte världsklass men det var en trevlig runda och jag har bokat en ny till tisdag. Då ska vi spela tillsammans, jag och P. Ska bli skoj, det var väl några år sen sist. En del funderade har jag haft tid med trots allt och det är jobbigt ibland. Det känns tungt att gå igenom vissa bitar och jag är glad att jag kan prata med P om det. Jag gör det här tillsammans med honom och det känns skönt. Emma har ögon i nacken och frågar direkt va