Inspirerande möte

Lördag och vi är på väg hem efter veckans bandyträning. Stannar på Ica och där, i utcheckningen för självscanningen, hör jag plötsligt någon som säger, -Hej Vibeke! 
Jag vrider på huvudet och där står Mitt största dåliga samvete och ler. Fy bubblan och jag konstaterar att jag blir glad att jag är ihågkommen, vid namn, och samtidigt obehagligt påmind om att jag inte tränat på alldeles för länge. Jag hälsar tillbaka och börjar omedelbart berätta/förklara att jag har paus från träningen. Jaha, får jag till svar. 
Jag fortsätter -jo, du vet jag bytte jobb efter sommaren och det är så stressigt nu...Han ser fortfarande frågande ut och jag fortsätter i nästa andetag, jag vilar mig i form helt enkelt. För att slippa ha dåligt samvete för att jag inte tränar har jag officiellt en paus. 
Han ser fortfarande på mig och frågar gör du inget alls nu då? Jag urskuldar mig och säger att jag går mycket med hunden. Han svarar - Jag har sett att du har cyklat en del.
Puh tänker jag och känner att situationen är lite räddad. 

Vi säger hej då och jag känner mig grymt sugen på att gå tillbaka till gymmet och träna! 

Det kallar jag en inspirerande människa! 

Tack för det, nu väntar jag på mitt första spinningpass för säsongen. 

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!