Mina dagar

En tur ToR Malmö senare sitter jag och funderar på vad som är hem. Jag kommer fram till att jag har förmånen att ha två "hem". Reste med tåget genom landet igår. När vi kommer in i Skåne, med utsikt över böljade åkrar med den typiska dimman känner jag i hela magen att det här är mitt land. Jag skymtade Barsebäck långt borta med havet strax bortanför. Rullar in i Malmö och jag känner mig bara så hemma. Möter upp med mina vänner och det känns som om tiden stått stilla. Idag tar vi farväl igen, tackar varandra för gårdagen och jag känner i hela mig att jag längtar hem. Nu längtar jag åt andra hållet, bort från Malmö och hem till allt det nya. Jag längtar hem till min familj och jag inser lycklig att det är där min familj finns som är hemma. Det spelar mindre roll om det är mitt i mörkaste skogen eller ute på skånska myllan. Bara jag är med min familj så är allt bra, det är mitt hem.

Det börjar dra ihop sig, och faktiskt så kan man ana det även hemma hos mig. I fredags när vi var lediga så gjorde vi pepparkakshus. Jag hade förvisso köpt ett hud i byggsats, det är ju något som jag förespråkar starkt dessa dagar. Skillnad mot carportens pinnar så var mitt pepparkakshus "färdigsågat". Lite dålig stadga i väggarna men det blev fint till slut, lite dragigt kring köksingången, men det verkade inte störa dom som ska bo där. Resten av helgen gick i samma lugna tempo, trots det hann vi med följande: Vi kokade kola som aldrig stelnade, den åkte i soptunnan tillslut. Nästa gång blir den bra! Vi var på barnkalas i Mariefred. Vi var på fest hos grannarna med perfekt avstånd hem. Upp med ljuskronan över köksbordet. Byte av lampa i barnens rum. Upp med en lampa i hallen. Carportens tak är på plats, nu börjar det likna nåt. Inser att jag har en skev bild på att ta det lugnt. Nu är det ny vecka och den är fylld med full fart, lucia, bröllopsdag, julbord

Idag har jag provat stockholmspendling på riktigt. Det betyder då åka 7.19 från Märsta till centralen. Köa för att komma ner från perrongen. Gå i lämmeltåget i tunneln bort mot tunnelbanan. För er som undrar finns osynliga regler där det står att det är vänstertrafik nere i tunneln, det funkade fint. Därefter trängas på perrongen för att åka tunnelbana. Sen inklämd och på gränsen till panik, fattar fortfarande inte varför jag inte valde att stå kvar till nästa i hopp om något färre människor. Äntligen framme 1,5 tim senare tänkte jag - vem och varför lever man såhär??? Nu sitter jag på tåget hem igen och ser fram emot min lediga fredag.

Idag har jag varit hemma. Hade feber och sov till 10, sen ryckte jag upp mig och jobbade istället. Sådär bra gick det för mig att vara sjuk, men på fredag, då ska jag vara hemma med barnen och bara mysa. Vi behöver en dag ledigt tycker jag. Det blir pepparkakshusbygge, det är ett klart bättre val än carportbygget. När P kom hem körde vi iväg för att handla en gran. Det var hans ide, kanske minns han förra året när vi vår vana trogen väntade in i det sista och det fanns en enda gran kvar. Den var kvar av en anledning... Den var jättegullig men jag tror att nån ville ha nåt annat i år.

December känns som en kort månad, i kortaste laget faktiskt. Man ska hinna massor av saker på 23 dagar, ja det känns som att december inte har fler dagar. Egentligen börjar decemberstressen redan i mitten av november, och då kan man fundera på varför inte december kunde börja redan i mitten av november? Så här tänker jag: Advent x 4, julpynt, glögg, pepparkakor, pepparkakshus, julgodis, julklappar, adventskalender, jobb, årsavslut, julbord, julgran, vardagsliv och sist men inte minst julafton med allt vad det innebär. Lägg till på toppen av berget, bygga carport. Jag älskar julstämning, jag har bara svårt att hitta den hemma hos mig. Fast jag vill minnas att när jag var liten så kom julen på natten till julafton. Alla tomtens nissar kom alltid på natten och på morgonen var julen bara där... Undrar om nissarna vet var jag bor 2011?

Idag har varit en underbar söndag! En lugn morgon med chokladkolakok och efter en sen frukost bäddade vi ner oss en stund och läste tillsammans. P och hans pappa var redan ute och byggde på carporten. Det börjar ta form, nu är alla takstolarna uppe! Min mamma och hennes sambo kom och skulle hjälpa till, det var tur. Det såg precis livsfarligt ut när dom jobbade. Plötsligt kom min pappa på besök, det blev lite familjedag av årets andra advent. Dagen avslutades med trevligt adventsfika hemma hos Åsa.

Finns det nåt härligare än att bli mött på flygplatsen av sin familj, barnen springer mot mig och ropar. Andra människor får akta sig eftersom barnen inte helt har förmågan att se upp för andra. Man hamnar i en hög på golvet och det är så underbart att känna sig så efterlängtad. Ett par dagar i Göteborg med mycket information från jobbet, en god räkmacka i skybaren, en rätt trist hockeymatch, en god och trevlig lunch med en kär vän. Imorgon är det redan torsdag och den 1 december, snart jul med andra ord...

När man en måndagsmorgon dagen efter en storm så är man lätt ödmjuk för att vissa ändringar sker. Min flight till Göteborg ställdes dock in redan igår, utan meddelande. Inte mycket att göra åt det, idag fick man en kaffe som plåster på såren. Undrar dock var mellanskillnaden för biljetten tog vägen... Glad för min kaffe går jag vidare till bagage drop och träffar en otroligt otrevlig person där. Det får kaffet att smaka dåligt redan innan jag köpt den. Allt jag bad om var en gummisnodd, men se det hade hon då rakt inte. Gummibanden som hon hade på sin disk var till för nåt helt annat och så puttade hon iväg min väska!? Nu har jag druckit min kaffe och fortfarande sur på tanten utan gummiband, vilken idiot. Hennes dag måste börjat sämre än min. Idag skiner solen och det är underbart vackert ute! Ha en härlig dag idag alla!

Jag har blivit en riktig lipsill, vill i alla fall tro på 'har blivit'. Idag slår alla rekord, man läser i dagens tidning om Moreaus som fick den stora äran att vara årets julvärd på tv. Jag skummar artikeln och när jag kommer mer till slutklämmen så känner jag att det är dags... Han berör ämnet om ensamma människor, ett ämne som direkt får mig att bli tårögd. Jag måste omedelbart lägga bort tidningen, titta ut genom fönstret, fundera på varför jag börjar gråta bara för att Moreaus ska tända ljus på julafton...

Nu börjar det bli vinter, fast utan snö än sålänge. Det är väldigt mörkt och vår och sommar känns väldigt långt borta. Jag tittade på några bilder från i somras, vid havet. Barnen lekte och det var underbara dagar. Emma frågade för en tid sen om vi kunde åka till stranden, jag svarade att det var lite kallt på stranden nu. Då fortsatte hon med att säga att vi inte behövde bada, bara vara på stranden ändå. Jag undrar ibland hur mycket Emma saknar Malmö och havet. Hon har kanske svårt att sätta ord på det som vi vuxna kan men det betyder ju inte att hon inte längtar ibland. Det är nåt märkligt med havet. Även om det är mörkt och kallt så tycker jag att havet ger en känsla av ljus, eller snarare en öppning som gör att den mörka tiden kändes mindre mörkt. Det ger alltid en känsla av frihet. Havet är alltid vackert, jag längtar till havet och bjuder på en bild så att alla ni andra oxå kan njuta lite.

Idag skulle min mormor fyllt år och jag kommer på mig själv att sakna henne ibland. Man kommer på små saker som man saknar. Hemma hos henne fanns det alltid en burk pepparkakor som vi brukade äta med smör på. Allt under tiden som hon pratade på om politik, kungafamiljen, golfbanan och om långsamma spelare eller en busschaufför som hade kört bra eller dåligt. Hon hade åsikter om allt och alla. Hon lyssnade sällan, kanske för att hon hörde så dåligt, men det gjorde inget för jag kunde sitta där och knapra goda pepparkakor under tiden. Det är på nåt sätt härligt med äldre människor, dom anser sig nästan ha rätt att säga och tycka vad som helst. Grattis på födelsedagen mormor, jag hoppas du har hittat nån som lyssnar på dig där uppe!

Helst av allt vill jag stanna kvar i sängen och bara gosa i värmen och lyssna på ljudet av barnen när som sussar. Njuta av början av dagen som ofta inte är så lång. Frukost på sängen och stillhet för en stund. På nåt sätt började dagen så här bra, den slutade dock vara så här bra när Oscar inte fick klättra in i bilen själv. Han grät hela vägen till dagis. Väl där så fortsatte han att gråta så man trodde tårarna skulle ta slut. Men inte då, han stod där i hallen med skorna på, nallen i handen och nappen i munnen. Förtvivlad över att han inte fått klättra in i bilen själv 15 minuter tidigare. Tänk vad skönt att kunna leva ut sina känslor så totalt, barn kan verkligen konsten att leva varje minut, utan tanke på "då och sen". Undrar om andra bekymmer försvinner på det sättet?

Mitt fredagsinlägg kom in just precis, och nu ska jag lägga in mitt lördags och sändags inlägg. Så håll tillgodo med två inlägg direkt. Bla Bla... Helgen har varit underbar, jag tycker vi har tagit tillvara på det mesta och varit mycket med barnen. Det var kvalitetsumgänge på nåt sätt. Emma och jag var och provred Saga, en shettis som bor en bit bort. Det var en mysig lite ponny som vi kommer ha mycket nöje med, det är jag säker på. Vi borstade och fixade, Emma kammade mest manen, men provade även att borsta hela kroppen. Sen tog vi en tur och Emma satt stadigt i sadlen och styrde och stannade när hon ville. Det var kul att se. Sen ville hon även att Saga skulle springa lite och vi travade två varv runt ridbanan, körde lite slalom och sen var vi klara. Samtidigt så var Oscar på äventyr på brandstationen som hade öppet hus. Han var i extas och P hade svårt att hålla ordning på honom, men det var iallafall väldigt lyckat. Nu är det snart ny arbetsvecka igen, och nä

Redan fredag, denna vecka gick jättefort. Jag fick jobba massor, ända in på sena kvällen. Med en bra paus i mitten när jag myste med barnen. Ja, det är ju då när man kan få dom sluta spela med ajfånen...Byggsatsen kom idag, den leverades inplastad i orange plast. Det gör att man mår lite lagom illa när man kommer ut på baksidan och ser högen med virke...allt ligger på P's plats för säkerhetsskull. Jag fick lite kalla fötter av mitt fantastiska impulsköp, men så tänkte jag att det går åt rätt håll. I allafall med hänsyn till inköpspriset. Blackie (bilen) är i särklass det dyraste impulsköp jag gjort, sen måste nog Eastwood komma, men det köpet hade gett en inkomst i själen så det kanske inte blivit så dyrt i längden. Och nu en byggsats på en halvfärdig carport. Byggfirman där jag har beställt det är charmiga, han har gett mig en muntlig beskrivning på hur jag "bara ska sätta upp stommen" snabbt och enkelt innan takstolarna kommer. Ja det ska bli intressant att se h

Låter lite konstigt men så är det faktiskt. Vi går alla omkring i gröna operationskläder, jag hade dock inte mössan. Mjuka och sköna kläder med en liten mudd vid fötterna. På fötterna har vi sköna skor, platta birken eller Foppa, man får välja skor själv. Miljön säger att den hellre vill att vi har engångskläder än tvättar hela tiden så kläderna är dessutom gjorda av papperstyp. Skönt att veta hur man ser ut varje dag, slippa fundera på kläder kl 6 varje morgon - en pusselbit som blev lite enklare.

Lagade grymt god middag igår, tack Middagsfrid. Idag ska jag beställa vår "halva" carport samtidigt kommer P att beställa vår kamin. Det ska bli väldigt intressant och se hur vi tänkte med vår halva carport och om det blir en kvarts carport innan vintern... Jag är en rätt sträng arbetsledare ;o) P fick förövrigt sitt första par snickarbyxor i farsdags present, undrar om han hade blivit gladare av en hel och färdigbyggd carport? Jag lovar att dokumentera allt byggande även kaminens...

Äntligen fredag tänkte jag imorse när jag vaknade, jag har verkligen varit trätt denna veckan och äntligen var det fredag. Svärmor hade dessutom haft den utomordentliga idéen att bjuda oss på middag. Hur underbart skönt är inte det, att åka nånstans till dukat bord, äta gott, bastubad, badbaljebad och sen lagom till barnen är jättetrötta sätta sig i bilen och köra 10 minuter för att komma hem. Två sovande barn och underbara Titanic på filmkanalen. Jag kommer somna rödögd av tårar men lycklig.

Igår köpte jag gardiner till vårt vardagsrum, lila?! Supersnygga och jag såg verkligen fram emot att komma hem efter jobb och dagis, förväntansfull som attans för att prova hur de såg ut. Passade på att äta på vägen hem från dagis, allt eftersom jag inte orkade städa köket. Barnen älskar när vi går på pizzerian, dom äter ordentligt och sköter sig. När vi tillslut kommer hem så kom larmet att fullständigt löpa amok, då knappsatsen bestämde sig att sluta fungera när jag skulle slå av koden. Hur bra som helst och bara stå och vänta på att någon ska ringa så att jag kan svara på min fråga och jag trodde att dom kunde stänga av det, men se det kan dom inte. Lustigt att där stod jag med två trötta barn, tack och lov mätta efter ett besök på den lokala Pizzerian. Larmet tjöt som besatt, hon i telefonen visste inte vad som var fel, framför allt kunde hon inte stänga av det. Emma vill gå in och gå på toaletten, Oscar som fortfarande har blöja ställde sig på förrådsplattan och gjorde vad han b

Vi en underbar helg hos min pappa, barnen bråkar om vem som ska mysa i morfars knä. Oscar bröt fullständigt samman när Emma konstaterade att det var ledigt och kröp upp. Det hade ingen betydelse om det var på gräsklipparen eller i fåtöljen. Igår provade vi att åka bobbycar efter traktorn... Ja, som vattenskidor, wakeboard eller vad man nu vill tänka sig. Gemensamt för alla aktiviteter när man har ett snöre till något motordrivet är det klassiska rycket som blir när linan sträcks. Jag gick bakom Emma, som inte var med på noterna utan hjälpte till att sparka framåt. Jag stannade upp och då kom rycket, som ingen var beredd på... Bobbycar stegrade sig i glädjen och Emma hamnade på rumpan, förskräckt såklart. Morfar och jag blev oxå förskräckta, vi trodde nog hon höll i sig. Emma ville inte åka mer, Oscar hade bättre lycka - han sken som en sol när dom sladdade runt på gårdsplanen. Agneta såg förskräckt ut när hon såg vad vi höll på med. Pappa och jag tyckte vi hade kommit på den allra b

Igår upptäckte jag att Emmas nya overall inte var gjord med det allra bästa tyget... Små revor och hål på insidan av bägge knäna, suck tänker jag då. Emma älskar sin overall, så inte nog med att jag är rätt sur över den dåliga kvaliteten så när jag nästan surare över att jag eventuellt måste köpa en ny och att Emma inte vill ha någon annan än den hon har idag.

Det händer alltid nåt skoj hos pappa, idag skulle vi åka till någon och hämta honung som pappa hade beställt. Där hade dom, förutom sina bin även Alpackor. Små lamadjur som är jättesöta! Visste ni att stona är brunstiga jämt, när dom inte är dräktiga... Sen är dom dräktiga i 11,5 månader. Två veckor senare är dom dräktiga igen... Lukrativ avelsverksamhet kan jag konstatera. Man klipper dom och säljer deras ull, som tydligen är jättefin. Kul att veta, eller hur.

Igår packade jag in mig och barnen och åkte till min pappa. Inget konstigt alls, men ni som vet hur det är att vara lite oplanerad och dessutom ha små barn vet nog hur det kan vara. Oscar blir lätt som en hund, sätter sig i väskorna eller gråter hysteriskt om jag inte bär på honom. Emma får då dom mest fantastiska idéer om vad hon gärna vill göra, just då. För att undvika detta, som ofta slutar i total härdsmälta för mig så bestämde jag mig för att vara klar för avresa när jag hämtade på dagis. Jag hade ca 30 minuter på mig, och ni vet man vill gärna tömma sopor, städa undan lite... Nu till mina tankar om kärlek, jag kände för en stund att större påsar/säckar är det bästa. IKEA säcken som funkar för allt. Som höpåse eller tvättsäck eller varför inte resväska. Reklamväskan/säcken som är perfekt att bara ösa ner smutsiga ytterkläder i. En annan stor påse som jag köpt, oxå helt perfekt att bara stoppa ner saker i. Det braiga är ju att det går enkelt att bära dessa påsar, dom r

Vissa dagar känns det som om jag har sprungit vilse. Lustigt eftersom det är svårt att springa vilse i ett ekorrljul. Dessutom så undrar jag varför jag inte får bättre kondis av allt springande? Nån dag ska jag hoppa av, springa vid sidan och få mycket bättre kondis. Ikväll åker jag och barnen till min pappa, vi möter upp P och när vi jobbar så får barnen en hel dag med galenskaper tillsammans med din morfar. Om vädret tillåter ska dom gå i skogen, grilla korv och leta svamp. Låter underbart, jag blir så otroligt lycklig av att tänka på hur fina relationer barnen har med sina mor- och farföräldrar.

Idag är det 11 grader ute, jätteskönt! Men jag kan inte låta bli att fundera på vad barnen ska ha på sig ute. Överallt säljs det underställ, i ull och mysiga fleeceställ. Allt tillsammans med overaller, skal- eller vinteroveraller. Fodrade eller ofodrade galonkläder. Stövlar, allväder, gummi eller goretex. Värre än Amazonas, och där behöver man inte ens tänka på detta. Det man vet är att man skulle kunna köpa ytterkläder till barnen för en förmögenhet och man vet fortfarande inte om det är för varmt, kallt, blött för att ha det ena eller det andra. Nästa år, då ska jag vara förberedd för alla väder. Det finns ju faktiskt inget dåligt väder bara dåliga kläder...än sålänge är jag trots allt väldigt nöjd över höstens fina väder.

Jag har just upptäckt enligt statistiken att det finns några på andra sidan atlanten som har hittat min blogg. Det gav jättemycket ny inspiration och jag hoppas att dom hittar tillbaka...

Nu tar jag tillbaka vad jag skrev om kl igår, det där med att man inte fick sova längre eller nåt sånt. För det hände hos oss i natt istället... Igår när jag gick och la mig infann sig som vanligt den där nattångesten som jag haft ett tag. Ni vet den där känslan "bara jag får sova bra i natt". Sen somnade jag snabbt, jag måste bara konstatera att känslan finns sen släcker jag lampan och sover. Imorse vaknade jag när klockan ringde och undrade om det var normalt att känna sig så frisk? Jag hade sovit hela natten utan avbrott och undrade direkt om barnen andades... Ja, man är ju lite skev. Men efter duschen när jag gick ut i köket ser jag på en klocka att den står på 7.25. Jag ler, eftersom jag vet att kl är 6.25 - vi fick på nåt sätt ändå vår "sovmorgon". Dessutom en underbart solig morgon. Tack för vintertid!

Jag hade lagt till appen på min iphone så nu har jag inga ursäkter. Undrar om det finns en app för att bli bättre på att organisera sig. Den hade jag behövt idag, så kanske Oscar hade sluppit simma i Emmas baddräkt med hjärtan. Han var nöjd och helt obekymrad, älskade prins!

Jag hade en bra story i mitt huvud, men det var nog igår och nu är den borta. Jag behöver lära mig hur jag skickar ett snabbt inlägg med mobilen. Ja, det förståss den är ju mest upptagen nu för tiden. Emma har ju upptäckt att man kan spela spel med den så nu ser jag inte röken av den. Men däremellan kan jag ju försöka lära mig hur jag ska göra. Emma och jag hade hela förmiddagen för oss själva igår, det var jättemysigt. Vi tog en promenad i solen, hade lite myspys och på eftermiddagen åkte hela familjen hem till Åsa och hade en mysig kväll där. Vi såg bland annat en jättegullig film på kvällen, en typisk tjejfilm full med kärlek. P var på fest och kom och hämtade mig på vägen hem. I morse skulle vi ha en extra timme att sova, men det gäller ju inte när man har barn kan jag konstatera. Det kändes snarare som vi förlorade en timmes sömn, eller hur blev det nu? Jag fick ialla fall sova lite längre så jag ska inte klaga. Nu är det ny vecka och jag tar tag med nya tag och tänker att det

jag upptäckte idag egenskapen girighet. Lustigt att jag kom på idag att jag lätt blir girig mot mig själv. Helt i onödan, inte bara för att det är en mindre uppskattad egenskap redan från början, utan oxå för att den inte skapar något mervärde över huvudtaget, bara dåligt samvete. Detta kom jag på i kväll när jag äntligen efter flera veckors lathet, förkylning - kalla det vad som helst - jag gav mig ialla fall ut på en lite springrunda. 3 km är det fram och tillbaka till stora vägen. Men tro nu inte att jag kände mig nöjd, nädå jag var på nåt sätt redan innan jag gav mig ut besviken på att det inte skulle bli minskt 6 km...Andra dagar så resonerar jag då med mig själv och kommer fram till att om det inte blir 6 km så kan det lika gärna vara. Märkligt av flera anledningar, en måste enkelt vara att det kan omöjligt vara bättre att sitta hemma och småsura över att jag inte kommit ut alls när jag valde att allt under 6 km var kasst. Bla ,bla lite babbel, men idag tog jag mig i kragen och s

det är kul att lära sig nya saker. Igår lärde jag mig en ny maträtt, idag lärde jag mig att inte "snabbt åka för ICA maxi" på väg hem...Jo för även om jag inte handlade mer än lite mjölk och blöjor så handlade alla andra proppfulla kundvagnar. Nej, jag har inget ICA kort för självscanning... Idag lagade jag gulasch från Middagsfrid. Jag tänkte mig en soppa/gryta men det var i själva verket en rätt vanlig köttfärssås, bara lite roligare namn. Imorgon ska jag vara hemma med Emma som har feber, vi ser fram emot det. Ta en promenad, mysa i soffan och bara vara. Nu väntar jag på John Blund

I måndags fick vi vår första påse med tre middagar från Middagsfrid, herregud så bra! Det såg gott ut redan i kassen, råvaror som man ville äta upp direkt. Dessutom lite roliga saker som jag normalt sett inte köper eftesom jag inte vet vad jag ska göra med sakerna. En annan väldigt bra sak var att man fick ingredienser som är planerade att användas för dessa tre middagarna. 2 morötter, spara de andra till recept 3. Låter lite larvigt men jag tror att det gör att man inte borde slänga lika mycket mat. Veckans recept såg spännande ut, en gulasch, en wok och en risotto, gott. Igår gjorde jag wok rätten, kyckling stektes med savoykål, morötter, salladslök tillsammans med en god marinad och rostade sesamfrön. Det var jättegott, enkelt och det gick faktiskt ganska fort. Det hade gått ännu snabbare om jag hade förberett lite dagen innan, vilket man kan med alla recept. Hurra för Middagsfrid.

nu är det mörkt både när man går upp och när man kommer hem, det är två månader till jul och fem månader till det är vår! Vi ska komma ihåg att ändra klockan för vintertid på söndag. Får vi sova en timme längre då, eller som jag sa för ett par år sen - vi får festa en extra timme...?! Hur viktig var egentligen den timmen mellan 2 och 3, man fick chansen att dansa fem i två dansen två gånger, eller hur var det nu. Numer så är det viktigare att redan på måndagen sitta och drömma om en eventuell och inbillad sovmorgon på söndag. Åter till julen som närmar sig. Eftersom jag älskar jul och allt vad det innebär så tänker jag att det är bara att strunta i att det är mörkt och bara tänka på att det snart är jul igen. Hur ska jag få till pepparkakshuset, adventskalendern i år. 48 små paket kräver sin planering, men det surrar fint i huvudet. Små figurer är bra, gubbar och gummor, djur som på julafton får en bostad. Dessutom lite roliga gnuggisar och tatueringar. Pepparkakshuset blir en spännan

Jag älskar att plocka svamp, iallafall så älskar jag att tro att jag älskar just att gå i skogen och plocka svamp. Vad jag vet idag är att jag verkligen oälskar att rensa och förvälla all svamp man plockat. Idag har jag så varit i skogen, det ska enligt säkra källor vara att parkera bilen och sen gå in i skogen så finns det svamp, hur mycket som helst. Jag tänker mig att jag blir girig, jag kommer ta varenda svamp jag hittar. Efter en kort stund i skogen har jag inte sett en enda svamp och misstoget tänker jag direkt, just snyggt, typiskt mig - här finns inga av de miljoner svampar som ska finnas i år. Men så helt  plötsligt står dom där, mängder av svamp. Svamp överallt, stora svampar de är verkligen hur många som helst. Efter ca två timmar är min pappsäck välfylld och med risk för att den ska gå sönder åker jag hem. Väger min svamp men eftersom vågen var till för en person och inte svamp så fick jag efter lite trix fram att jag hade skaffat fram 4 kg svamp! jag var stolt och glad, nu

jag inser att jag måste upprätthålla en viss kontinuitet här för att inte min trogna skara läsare ska försvinna...nu tar jag ett krafttag mot detta och ska se till att skriva lite varje dag igen. Idag ska jag berätta lite om mitt nya jobb, vi har varit utan värme hela veckan. Förra veckan hade vi inget vatten en dag och idag gick strömmen. Som om inte det räckte, så kom det en firma och skulle spola rören för att ta bort stoppet i avloppet som har varit från och till sen jag började. Då gick jag hem, hämtade barnen, åkte hem och drack varm oboy och åt smörkex i soffan...det var mysigt. Det gäller att ta de tillfällen som ges och det tänker jag göra.

Staketbygget fortskrider enligt planerna, dessa bilder är några veckor gamla och nu är staketet klart hela vägen. Hela familjen klipper gräset, kanske sista gången för det här året. Helgen bjöd på strålande väder och 20 plusgrader! Söndagens projekt! Ett cykelförråd byggs av spillvirket från staketet. Bra gjort P, med tanke på gårdagen...

jag har äntligen fått lite tid till min blogg. Jag vet inte om det är ok att skylla på Telia, men jag har god lust. Sedan vi fick fibern inkopplad så kan vi inte surfa och se på tv samtidigt. Idag är själv hemma och kan bestämma att jag gärna bloggar och inte ser på tv... Idag blir det först en kort resumé. Detta har hänt: Slavarbetet här hemma har gett resultat, staketet är klart! Även en trappa ut på altanen ;-) Lidingöloppet 10km. Jag överlevde abborbacken, som måste vara Lidingös enda berg...! Emmas kompis Linn från Malmö var och hälsade på. Även Linns föräldrar var här. Jag är släkt med Caroline af Ugglas... Vårt jättefina staket är färdigt, det blev jättefint och vi har nu sagt att årets utomhusprojekt är avslutade. Någon form av sensommar hänger dock kvar och det är uppåt 20 grader varje helg. Kan hända att det blir ett mindre förråd av spillvirket från staketet. Emmas kompis Linn och hennes föräldrar kom på besök. Den stora anledningen var att jag och Malin skulle

 Lite utomhusaktivitet med staketbygge, samtidigt som Oscar provade Emmas cykel. Sen hade vi disco inomhus...Petter spelade och barnen dansade förtjust!

Någon dag på väg hem från jobbet förra veckan blev jag "min mamma". Jag menar den som hon var när jag var yngre, hon gick upp på morgon alldeles för tidigt. Såg till att barnen väcktes, fick frukost och kom iväg till skolan. Ja, såklart det sista vet jag inte hur det gick alla dagar...Hon åkte långa sträckor med buss och tåg för att komma till jobbet, på väg hem handlade hon på T-Jarlen och släpade tunga kassar hem. Sällan förstod jag hur trött hon måste ha varit. Men det förstår jag idag, hon måste varit jättetrött...Men det hinner man inte tänka på, man tänker bara på hur man ska fixa vardagen med jobb, hämtningar, matinköp, laga maten, diska, tvätta och allt annat som bara måste fungera. Man sitter på pendeltåget och tittar på alla runt omkring sig, alla är vi i samma sits. På stationerna hör man föräldrar diskutera barnens skola, läxor etc i sina mobiler. Dom pratar och försöker fixa en del av kvällens pratstund i väntan på tåget, innan man är hemma. Det betyder ju lit

Idag har jag varit på HIA. Det står för hjärtintenstivavdelning. Puh...det var rätt lugnt där idag, ingen hysterinsk akut, ingen city akuten. Bara tio patienter med diverse fel. Alla hade visserligen kommit akut tidigare. Jag fick vara med om en röntgen och tillhörande ballongvidning. Mycket spännande, det såg ut som en daggmask som fått ett skärp på mitten. Etfter operationen var masken hel igen. Jag insåg vikten att sköta om sin kropp, motionera och äta bra mat. Inga dåliga dieter utan bara äta normalt och inte överkonsumera... Låter enkelt, eller hur. Jag åt lunch på Dalgrillen utanför kontoret och kände hur pommesarna la sig som en klump i magen...

jag trodde aldrig att jag skulle säga det här... Jag saknar tippen i Limhamn!? Kan ni fatta? Men det är verkligen sant, det var så himla bra. Stor och med bra ordning. I helgen åkte vi till tippen i Uppsala och den var verkligen förfärlig. Liten, trång och en kö som räckte runt halva kvarteret. Vad gjorde alla invånare i Uppsala på tippen precis samtidigt som jag??? Jag har även upptäckt det fiffiga att bo här, vi var på Kräftskiva utan barn... Kul! Vi kom hem kl 3 på morgonen och med tanken på att jag fick sova så länge jag ville dagen efter somnade jag gott. Jag vaknade vid 10 och då hade jag inte vaknat en enda sekund. Annars går livet framåt, lite bättre än förut då det fortfarande inte har infunnit sig en långtråkig vardag ännu. Vädret har varit bra, barnen trivs bra på dagis, jag trivs på mitt nya jobb, P är glad i sitt. Nu har vi bara ett 50 tal kartonger kvar att packa upp... 

jag har varit fram och tillbaka i skåne. Avslutat alla affärer och kommit tillbaka hem till Knivsta igen. Men allra roligast har det varit att börja på mitt nya jobb idag. Det kommer bli superspännade och lärorikt att vara med om detta. Det ska öppnas en helt ny verksamhet, en klinik för operationer. Man ska bara operera, på redan remitterade personer. Idag var jag och tittade på lokalerna, perfekt läge strax intill Solna station där jag kommer med pendeltåget. Annars åker jag lite längre med pendeltåget och kliver av vid Karlbergs station och går till kontoret på fridhemsplan. Det blir längre dagar men det kommer gå bra. I mitt intro program ingick tre dagar på St Görans sjukhus. Jag börjar imorgon kl 7.30 på dagvårdsavdelning. Återkommer om det... Måndag är det hjärtintensiven och tisdag Akuten. Jag är lite spänd av detta. Här hemma fungerar det bra, vi har fått några nya grannar. Jag har ännu inte hunnit hälsa på dom. En springtur gjorde mig helt utslagen nu på kvällen så nu

Nu har jag ett par sista dagar i Malmö. Det är höstväder och riktigt blåsigt, precis som Skåne ska vara. Jag sitter min sista dag på kontoret i Köpenhamn och när jag tittar ut mot Öresund från mitt fönster minns jag min första dag här för 7 år sen. Det var 1 december, så det var vintermörkt och kallt. Jag förstod inte speciellt mycket av mina kollegor den dagen. Jag minns att man på radion spelade låten "Drømmer jeg". Det var ett danskt band tillsammans med en svensk tjej som sjöng nåt stil med att det var "hundra tusen mil över öresund"...Det är lustigt nog mitt starkaste minne, det var något jag förståd den dagen, den svenska rösten som sjöng för mig i radion den dagen. idag när jag åker över bron för "sista" gången är det ca min 2.200 resa...om nån undrade :) Imorgon är det överlämning av huset, allt är fixat. Städningen är kontrollerad med godkänt som resultat. Sen börjar det nya på torsdag! Jag fick sovmorgon min första dag, ska vara

Barnen trivs på dagis, jag trivs som "hemmafru" synd bara att den här frun har ca 100flyttkartonger att ta hand om. Packa upp, packa om, flytta runt och fixa. Det är roligare att åka runt och äta lunch, strosa på Beijer bygg och lite sånt. Nä, snart blir det ordning och reda. Igår efter dagis njöt vi en stund av att bara vara. Barnen cyklade lite på gatan, jag förskte ta oss runt kvarteret och se de andra husen, men barnen ville annorlunda. Tillslut blev vi sittandes i slänten bakom huset och åt omogna lingon och väldigt små blåbär. Då kände jag att vi hade gjort ett bra val.

en härlig badbild från farfars altan...