Mina dagar

En tur ToR Malmö senare sitter jag och funderar på vad som är hem. Jag kommer fram till att jag har förmånen att ha två "hem". Reste med tåget genom landet igår. När vi kommer in i Skåne, med utsikt över böljade åkrar med den typiska dimman känner jag i hela magen att det här är mitt land. Jag skymtade Barsebäck långt borta med havet strax bortanför. Rullar in i Malmö och jag känner mig bara så hemma. Möter upp med mina vänner och det känns som om tiden stått stilla. Idag tar vi farväl igen, tackar varandra för gårdagen och jag känner i hela mig att jag längtar hem. Nu längtar jag åt andra hållet, bort från Malmö och hem till allt det nya. Jag längtar hem till min familj och jag inser lycklig att det är där min familj finns som är hemma. Det spelar mindre roll om det är mitt i mörkaste skogen eller ute på skånska myllan. Bara jag är med min familj så är allt bra, det är mitt hem.

Det börjar dra ihop sig, och faktiskt så kan man ana det även hemma hos mig. I fredags när vi var lediga så gjorde vi pepparkakshus. Jag hade förvisso köpt ett hud i byggsats, det är ju något som jag förespråkar starkt dessa dagar. Skillnad mot carportens pinnar så var mitt pepparkakshus "färdigsågat". Lite dålig stadga i väggarna men det blev fint till slut, lite dragigt kring köksingången, men det verkade inte störa dom som ska bo där. Resten av helgen gick i samma lugna tempo, trots det hann vi med följande: Vi kokade kola som aldrig stelnade, den åkte i soptunnan tillslut. Nästa gång blir den bra! Vi var på barnkalas i Mariefred. Vi var på fest hos grannarna med perfekt avstånd hem. Upp med ljuskronan över köksbordet. Byte av lampa i barnens rum. Upp med en lampa i hallen. Carportens tak är på plats, nu börjar det likna nåt. Inser att jag har en skev bild på att ta det lugnt. Nu är det ny vecka och den är fylld med full fart, lucia, bröllopsdag, julbord

Idag har jag provat stockholmspendling på riktigt. Det betyder då åka 7.19 från Märsta till centralen. Köa för att komma ner från perrongen. Gå i lämmeltåget i tunneln bort mot tunnelbanan. För er som undrar finns osynliga regler där det står att det är vänstertrafik nere i tunneln, det funkade fint. Därefter trängas på perrongen för att åka tunnelbana. Sen inklämd och på gränsen till panik, fattar fortfarande inte varför jag inte valde att stå kvar till nästa i hopp om något färre människor. Äntligen framme 1,5 tim senare tänkte jag - vem och varför lever man såhär??? Nu sitter jag på tåget hem igen och ser fram emot min lediga fredag.

Idag har jag varit hemma. Hade feber och sov till 10, sen ryckte jag upp mig och jobbade istället. Sådär bra gick det för mig att vara sjuk, men på fredag, då ska jag vara hemma med barnen och bara mysa. Vi behöver en dag ledigt tycker jag. Det blir pepparkakshusbygge, det är ett klart bättre val än carportbygget. När P kom hem körde vi iväg för att handla en gran. Det var hans ide, kanske minns han förra året när vi vår vana trogen väntade in i det sista och det fanns en enda gran kvar. Den var kvar av en anledning... Den var jättegullig men jag tror att nån ville ha nåt annat i år.

December känns som en kort månad, i kortaste laget faktiskt. Man ska hinna massor av saker på 23 dagar, ja det känns som att december inte har fler dagar. Egentligen börjar decemberstressen redan i mitten av november, och då kan man fundera på varför inte december kunde börja redan i mitten av november? Så här tänker jag: Advent x 4, julpynt, glögg, pepparkakor, pepparkakshus, julgodis, julklappar, adventskalender, jobb, årsavslut, julbord, julgran, vardagsliv och sist men inte minst julafton med allt vad det innebär. Lägg till på toppen av berget, bygga carport. Jag älskar julstämning, jag har bara svårt att hitta den hemma hos mig. Fast jag vill minnas att när jag var liten så kom julen på natten till julafton. Alla tomtens nissar kom alltid på natten och på morgonen var julen bara där... Undrar om nissarna vet var jag bor 2011?

Idag har varit en underbar söndag! En lugn morgon med chokladkolakok och efter en sen frukost bäddade vi ner oss en stund och läste tillsammans. P och hans pappa var redan ute och byggde på carporten. Det börjar ta form, nu är alla takstolarna uppe! Min mamma och hennes sambo kom och skulle hjälpa till, det var tur. Det såg precis livsfarligt ut när dom jobbade. Plötsligt kom min pappa på besök, det blev lite familjedag av årets andra advent. Dagen avslutades med trevligt adventsfika hemma hos Åsa.