Lila gardiner och larmcentraler

Igår köpte jag gardiner till vårt vardagsrum, lila?! Supersnygga och jag såg verkligen fram emot att komma hem efter jobb och dagis, förväntansfull som attans för att prova hur de såg ut. Passade på att äta på vägen hem från dagis, allt eftersom jag inte orkade städa köket. Barnen älskar när vi går på pizzerian, dom äter ordentligt och sköter sig.

När vi tillslut kommer hem så kom larmet att fullständigt löpa amok, då knappsatsen bestämde sig att sluta fungera när jag skulle slå av koden. Hur bra som helst och bara stå och vänta på att någon ska ringa så att jag kan svara på min fråga och jag trodde att dom kunde stänga av det, men se det kan dom inte. Lustigt att där stod jag med två trötta barn, tack och lov mätta efter ett besök på den lokala Pizzerian. Larmet tjöt som besatt, hon i telefonen visste inte vad som var fel, framför allt kunde hon inte stänga av det.

Emma vill gå in och gå på toaletten, Oscar som fortfarande har blöja ställde sig på förrådsplattan och gjorde vad han behövde...Alla varma kläder var kvar på dagis och det var becksvart och kallt ute. Larmet fortsatte att tjuta, tur att det bara låter inomhus så att inga grannar blev störda.

Ungarna fick hoppa in i bilen medan jag försökte med allt som människan i andra änden bad mig prova. Tillslut efter 20 minuters samtal och ett totalt tjutande så fick jag helt enkelt gå in och ta ner högtalaren och plocka ur batterierna.

Åh vad tyst det blev, man inser inte hur mycket man älskar tystnaden förrän man har stått med öronen in i ett larm.

Sen hinner vi inte mer än in så ringer det igen, en annan på larmcentralen som vill upplysa mig att larmet går i mitt hus.

Jaha, men jag har ju precis pratat med er i 20 minuter, det måste väl vara loggat, undrar jag? Hur som helst så varje gång vi rörde oss i huset så blinkade det hos larmcentralen, larmet slutade ju inte att fungera bara för att jag slet ut några batterier...

Nu har jag en ny knappsats och allt fungerar som det ska...