Mina dagar

Alla vet hur det är att vakna, känna sig utsövd och sekunden efter inse att det beror på att man har sovit lite längre än planerat. Adrenalinen kickar in - Hjälp! Vi har försovit oss! Total panik kan utbryta, eller så hittar man trots allt ett sätt att få på sig själv kläder, barnens kläder, välling och vips så sitter vi hela familjen i bilen på väg mot dagis, knappt försenade. När barnen var avlämnade minns jag känslan från när jag var liten och pappa kom in och sa att vi hade försovit oss, eller det värsta som någongång hände när vi barn vaknade före mamma eller pappa och vi hade försovit oss. Jag minns känslan att jag blev så arg just då, fattade inte hur det hade gått till etc. Nu vet jag hur det gick till. Man har varit uppe flera gånger och klappat om barnen som drömt, hämtat vatten till någon som var törstig, först trängas i en överfull dubbelsäng för att till sist gå och lägga sin på tvären i Emmas juniorsäng.  Bland det bästa med att bli förälder det är insikten o

Jag har gjort det igen! Stoppat in ytterligare saker i mitt liv. Jag har skaffat mig ett konto till twitter. Sjukt roligt att läsa men det verkar krävas lite träning innan man är en supertwittrare. Jag följer nu älskade lillebror, som skriver om att pendla med sj, och Mark Levengood, han är bara för rolig tycker jag. Undrar hur nån annan än drutten ska hitta min twitter? @imsavims heter jag. Annars kan man säker söka på Vibeke Höglund. Vi får väl se hur det utvecklar sig. ;)

Natur i all ära men jag har under dagen kommit fram till följande: Vill jag se reptiler åker jag gärna till Skansen eller liknande. Jag behöver inte hoppa över en 50 cm lång huggorm på min morgon joggingrunda, inte heller snubbla över en död kopparorm på väg till stranden och absolut inte dela badvik med en snok. Snoken verkade dock vara av samma åsikt som jag eftersom den efter en stund bestämde sig för att förflytta sig genom vattnet till andra sidan av viken. Lite roligt var ändå skriket från kvinnan på andra sidan som just var på väg i vattnet när snoken kom simmande rakt mot henne. Nä, tacka vet jag städer. Där bor allt läskigt i kloakerna och jag slipper oftast möta dom på trottoarerna. Nu bor jag någonstans mitt emellan. Med en räv som stryker runt husknuten och harar som äter på mina äppelträd. MEN drömmen om en hästgård är trots allt inte helt död...

Efter en hysteriskt aktiv långhelg med middagsgäster som avlöst varandra, varvat med massor av fixande i trädgården gick luften ur och ett märkligt lugn infann sig när barnen gick och la sig. En underbar helg på alla sätt men det allra bästa kom känslan nu. Det var känslan av att vi har det så bra, jag älskar vårt hus och hela min familj!

Eftersom jag tränar sällan blir jag inte så väldigt mycket bättre. Jag börjar på nåt sätt om varje gång. Denna veckan fick jag så äntligen fart under skorna igen och mitt mantra lever. Om jag inte är bäst ska jag iallafall vara snygg! Det är roligt att vara snygg när man tränar, det känns som om jag är bättre. Det gör oxå att jag inte vill synas gå så jag får lite extra pepp. Jag tror det är dags för lite nya kläder ...

Ett bra projekt...Nja kanske inte ändå, jag har inte bestämt ännu om det var så fiffigt att städa berget. Jag är helt överens att det blir snyggare med ett "rent" berg, men jag är är förvånad över hur mycket det är att ta bort men även hur berget ändrar utseende när all jord och sten försvinner. Det blir jättedjupa skrevor och det tar aldrig slut... Idag har jag kommit ytterligare ett steg och börjat köra med högtryckstvätten. Nu är jag ganska övertygad, av alla mina idéer så var nog denna bland de sämre. Nu är det lera, vattenfyllda hål och fortfarande bara en liten del är gjort. Det är bara att fortsätta, nu måste jag göra klart. Puh..

Varje kväll innan Emma somnar berättar jag för henne om prinsessans land. Det är landet man kommer till när man sover, landet där man kan göra precis vad man vill, hur mycket man vill och sist men inte minst landet där det alltid är sommar. Idag la jag till att man kunde köpa precis vad man ville. Direkt slås jag av tanken att om jag hade all världens rikedom så skulle jag köpa mig ledig tid och några hästar. Emma drömmer om samma rikedom men hon vill istället köpa massor av diamant-halsband och -ringar. Och kanske några t-shirts. Underbart! Ingen fred på jorden idag inte ;)

Ännu en helg har tagit slut. Den började lite segt med dåligt väder och slutade med 2 planterade äppelträd och ett fyspass på berget. Mannen hade satt på sig spenderar- och fixarbyxorna och jag var inte sen att hänga med på dom noterna ;) Vi bestämde att få ner två träd i marken, nockpannorna på plats, jordgubbarna, måla potatislådan,fixa gräsmattan. Ja, en del saker skulle köpas en del annat bara göras. Vi började med mataffären som hade jubileum och vi gick hem med en liten kattunge och en modig tjej med ett lila hjärta. Fortsatte på söndagen med träden och sen kom fyspasset på berget. Åsa och jag tog fram våra muskler och började städa bort all jord, sten och rötter. Vilket jobb! Tillslut hade iallafall jordgubbarna fått en fin plats. Nu återstår bara att se vad som händer när det regnar...

Nu börjar den ännu mer stressiga tiden på året. Den tiden då man verkligen skulle vilja ha 28 timmar, minst, på sitt dygn. Nu ska vi nämligen hinna med ännu mer roliga saker, det är inte okej att stanna inomhus under den ljusa tiden. Varje dag vill jag så oändligt mycket mer idag än vad jag ens kunde tänka på i vintras. Det beror såklart på att när det är vinter så kan man inte gräva ner äppelträd, inte heller grilla varje dag. Även om vi kanske gör det nån gång då och då. Man kan inte heller cykla efter dagis, eller bara vara ute... Jag tror ni fattar - det gäller att ta vara på tiden. Det gör jag!

Det händer hela tiden tänker jag, allt på en gång. Jag undrar ibland om det är bara i mitt liv som allt händer på samma gång? Nu har en hel vecka hänt sen sist och det är ju knappast nån idé att försöka komma ihåg allt. Valborg passerade utan brasa, det blev en fint svävande rislykta istället. Barnen ärvde en studsmatta och är överlyckliga. Kanske ett desperat hopp från stressade föräldrar att åtminstone Oscar håller sig lite mer på vår tomt.