Tankar om skidresor
Vi har det rent av underbart!
Emma älskar att stå på skidor och hon och P är ute snabbt i backen. Till min stora glädje och såklart är P överlycklig. Vi är nog glada av olika anledningar men det spelar mindre roll eftersom alla är glada på sitt sätt. Emma klagar inte på nåt, hon är bara glad och stolt över att kunna åka skidor. Det är roligt att se hur glad hon är och det är underbart att se henne och P tillsammans. Jag kan inte helt konkurrera i rollen som skidlärare, det är något som dom gör tillsammans.
Oscar och jag vi åker lite stillsammare, han som förra året flög ut i backen är rätt ointresserad i år. Vill gärna stanna inne eller allra helst gå och handla mat med morfar. Han vill helt enkelt mest vara med morfar.
Jag ser ut från vår stuga som ligger 50 meter från närmaste lift och jag ser alla som passerar förbi vårt fönster och kan konstatera att föräldrar i fjällen kämpar med sina barn. Är det inte det ena är det nåt annat.
Det är klart, hur tunga är inte ett par pjäxor på fötterna, lägg till att du är ca 1-1,40 meter hög och har en stor hjälm på huvudet, dubbla långkalsonger och klumpiga vantar. Vem hade inte haft det lite tungt då? Mammor och pappor sliter tungt med pulkor fulla av både barn och utrustning, dom tänjer sitt humör all världens väg med vetskapen om att alla andra har det lika, tålamod är en dygd - det ska man komma ihåg.
Jag bär hem en gråtade Oscar på mina axlar, Emma går vid sidan och har ont i hela kroppen. Skidorna ligger i pulkan som jag drar efter mig, som tidvis snurrar omkring så att skidorna ramlar av. Då lägger vi oss plötsligt ner mitt i backen, i en hög och skrattar, kittlar varandra och har jätteroligt. Det går på nåt sätt inte att göra nåt annat än att skratta. Man kan skratta åt eländet att vi inte ligger på en strand istället, utan pjäxor, dubbla långkalsonger etc. Men jag konstaterar att vi skrattar, vi är tillsammans och vi har roligt. Vad mer kan man begära av sin semester?
Vi ligger kvar i vår hög tills P möter upp och hjälper oss hem. Då är vi alla glada och det blir full fart till pulkabacken. Där åker vi så att snön yr i ansiktet och återigen skrattar vi åt allt och har roligt.
Det är kanske lite tungt med semester i fjällen men det är ändå helt underbart!
Emma älskar att stå på skidor och hon och P är ute snabbt i backen. Till min stora glädje och såklart är P överlycklig. Vi är nog glada av olika anledningar men det spelar mindre roll eftersom alla är glada på sitt sätt. Emma klagar inte på nåt, hon är bara glad och stolt över att kunna åka skidor. Det är roligt att se hur glad hon är och det är underbart att se henne och P tillsammans. Jag kan inte helt konkurrera i rollen som skidlärare, det är något som dom gör tillsammans.
Oscar och jag vi åker lite stillsammare, han som förra året flög ut i backen är rätt ointresserad i år. Vill gärna stanna inne eller allra helst gå och handla mat med morfar. Han vill helt enkelt mest vara med morfar.
Jag ser ut från vår stuga som ligger 50 meter från närmaste lift och jag ser alla som passerar förbi vårt fönster och kan konstatera att föräldrar i fjällen kämpar med sina barn. Är det inte det ena är det nåt annat.
Det är klart, hur tunga är inte ett par pjäxor på fötterna, lägg till att du är ca 1-1,40 meter hög och har en stor hjälm på huvudet, dubbla långkalsonger och klumpiga vantar. Vem hade inte haft det lite tungt då? Mammor och pappor sliter tungt med pulkor fulla av både barn och utrustning, dom tänjer sitt humör all världens väg med vetskapen om att alla andra har det lika, tålamod är en dygd - det ska man komma ihåg.
Jag bär hem en gråtade Oscar på mina axlar, Emma går vid sidan och har ont i hela kroppen. Skidorna ligger i pulkan som jag drar efter mig, som tidvis snurrar omkring så att skidorna ramlar av. Då lägger vi oss plötsligt ner mitt i backen, i en hög och skrattar, kittlar varandra och har jätteroligt. Det går på nåt sätt inte att göra nåt annat än att skratta. Man kan skratta åt eländet att vi inte ligger på en strand istället, utan pjäxor, dubbla långkalsonger etc. Men jag konstaterar att vi skrattar, vi är tillsammans och vi har roligt. Vad mer kan man begära av sin semester?
Vi ligger kvar i vår hög tills P möter upp och hjälper oss hem. Då är vi alla glada och det blir full fart till pulkabacken. Där åker vi så att snön yr i ansiktet och återigen skrattar vi åt allt och har roligt.
Det är kanske lite tungt med semester i fjällen men det är ändå helt underbart!
