Eastwood

Bästaste Eastwood, han är så fin, så fin.
Idag hade jag förmånen att åka hem med en kollega som släppte mig vid stallet. Jag passade på att skaffa mig lite gos med Eastwoods goa mule i tio minuter. Tänk att det kan göra så ofanligt mycket, lite hästlukt på väg hem ger energi till hela kvällen.
Jag saknar honom och ridningen jättemycket. Jag vet att jag saknar barnen och familjen lika mycket när jag kombinerar det, jag måste bara komma på ett finurligt sätt som inte krockar med allt annat jag vill göra...

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!