Att gråta utan tårar

Idag har Emma haft en tuff dag. Det började redan i morse att jag stängde dörren i bilen på fel sätt, hon grät hela vägen till dagis. Efter en dag på dagis är man ofta inte mindre trött och man hinner bryta ihop minst fem gånger på väg hem. Det är ju helt livsavgörande för en 4-åring att man inte hann sjunga färdigt sången, att jag inte var Pilutta, att Madicken sjunger som en pojke och att någon "slår sig i backen". Vi kom hem kl 17 och fram till 20 hade vi nog 30 minuter som inte var protester och gråt utan tårar. Ni vet sån där gråt som bara är en oändlig klagan. När hon tillslut hade somnat gick Oscar och jag och la oss i min säng och där somnade vi bägge två utan gråt.

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!