Samvetskval

Nu känns det bra, en ojämn pusselbit är borta. Den hade ingen plats för tillfället så den fick helt enkelt åka i soptunnan. Tänk att det kan kännas så skönt att ta ett beslut, säga nej till någon och stå upp för sig själv. Låter så enkelt men det satt långt inne och känns att mycket lättare. Ett styrelseuppdrag mindre ;-)

Ikväll sa Emma till mig - du kan inte gå och rida varje kväll, för då blir vi andra ledsna.
P skrattade lite fint och vi konstaterade att värre kommentar fanns inte. Hur känns samvetet idag då? Jag ler och tycker det ska bli skoj att gå och rida ikväll.

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!