Relationsteori...
Tid kan kännas som en evighet, det kan också kännas som den flyger förbi. Jag har en teori som säger att det beror på objektet.
Att sitta på en flygplats och glo i två timmar känns som en evighet, men att sitta på samma flygplats och njuta av tystnad, en bra bok tillsammans med en kopp te - ja då flög samma två timmar iväg. Lustigt eller hur?
Ett annat exempel som jag ofta funderar på. Småbarnsåren är jobbiga, det vet de flesta av oss som är mitt i det nu, de som har passerat säger stöttande "det är en kort tid, njut". Det är sant, utslaget över hela livet är det en kort tid som snart är förbi. Det är snart glömt att man sover dåligt, aldrig hinner med allt man vill, man kan inte klona sig på onsdagarna för att göra fler saker. I ett annat perspektiv blir samma period väldigt betydelsefull. Av hela mitt vuxna liv, om jag räknar från 20 år till idag - är "småbarnstiden" (då räknar jag barnens 5 första år) över när jag är 40. Av de tjugo åren var 17,5% småbarnsår. Om jag gör samma beräkning fast jag räknar på de mer realistiska vuxenåren, då menar jag åren efter att jag gått ut skolan och har skaffat mig ett jobb, då blir samma relation 60%. Nästa gång jag stånkar över småbarnåren ska jag minnas min relationsfundering och säga till den glada, antagligen äldre personen att inte dra in mig i några generaliseringar kring tid.
Att sitta på en flygplats och glo i två timmar känns som en evighet, men att sitta på samma flygplats och njuta av tystnad, en bra bok tillsammans med en kopp te - ja då flög samma två timmar iväg. Lustigt eller hur?
Ett annat exempel som jag ofta funderar på. Småbarnsåren är jobbiga, det vet de flesta av oss som är mitt i det nu, de som har passerat säger stöttande "det är en kort tid, njut". Det är sant, utslaget över hela livet är det en kort tid som snart är förbi. Det är snart glömt att man sover dåligt, aldrig hinner med allt man vill, man kan inte klona sig på onsdagarna för att göra fler saker. I ett annat perspektiv blir samma period väldigt betydelsefull. Av hela mitt vuxna liv, om jag räknar från 20 år till idag - är "småbarnstiden" (då räknar jag barnens 5 första år) över när jag är 40. Av de tjugo åren var 17,5% småbarnsår. Om jag gör samma beräkning fast jag räknar på de mer realistiska vuxenåren, då menar jag åren efter att jag gått ut skolan och har skaffat mig ett jobb, då blir samma relation 60%. Nästa gång jag stånkar över småbarnåren ska jag minnas min relationsfundering och säga till den glada, antagligen äldre personen att inte dra in mig i några generaliseringar kring tid.
