Nybyggarhets

Har nu varit hemma i ett par dagar. Vi kom hem i söndags kväll efter ett par jättemysiga dagar i Skåne. Jag hade varit borta i 10 dagar så det kändes skönt att komma hem. Redan på infarten i vårt kvarter såg jag att det hade hänt massor. Förutom att våren hade kommit och gjort de flesta träd så där ljusgröna så hade det varit full aktivitet. Nya trädäck, oljade trädäck, en och annan häck, några rabatter och något staket. Blommor i krukor och insynsskydd här och var. Hu, tänkte jag och kände direkt en inre hets över att min egen gård ser ut som vanligt. Det ligger ett nedsågat träd på uppfarten, en pall med gipsskivor täcka av en grön pressening, en studsmatta stor som hela Kattegatt, halvt uppgrävda pallkragar och det ser lite allmänt stökigt ut.
Just då saknade jag verkligen mitt gamla 180 cm höga staket som hade gömt allt. Jag har drabbats av nybyggarhetsen! Dessutom känslan av inte vilja vara en "copycat". Är man inte först så känns det som att man har härmat grannen. Vilket är svårt att undvika men jag ogillar känslan.

Igår gick jag därför ut och började skära bort död gräsmatta från framsidan, där vi har tänkt oss att lägga sjösten, eller var det plattor, eller var det kullersten. Eller kanske bara några skiffer som en gång uppe på gräsmattan? Skulle vi plantera zebragräs eller rhododendron? Ja, man kan ju lätt förstå varför jag inte är först i kvarteret med detta...

Ikväll är det ridning med Emma så då får trädgården vila, det är nog lika bra, både för mig och den.