Utflyktsäventyr och spindelpojke
Så här års händer det alltid jättemycket. Flera födelsedagar och kalas, det blir ljusare på både mornar och eftermiddagar.
Jag känner mig konstant trött men ändå pigg?!
Barnen tror vi missar frukost på dagis eftersom det är inte kolmörkt när vi kommer på morgonen.
Under förra veckan firade vi två födelsedagar, en glad 35-åring och en ännu gladare 4-åring. Spiderman stod på önskelistan! Kalas på övervåningen och det var en lyckad dag. Oscar har dock svårt att förstå att kalaset har hänt och han pratar fortfarande om att han ska ha sitt kalas på övervåningen...
I tisdags hade jag förmånen att kunna följa med Emma och hela hennes avdelning till Naturhistoriska museet. Vi åkte buss, tåg och buss. Vi tittade på skelett, människoapor, hästar, stenar och en massa roliga saker.
Vi åt pannkakor till lunch och en chokladboll till mellis. När jag veckan innan utflykten lovade Emma pannkakor så kändes det helt rätt, kvällen innan lite segt, för att inte tala om när jag gick upp 6.15 och ställde mig och gräddade pannkakor. Jag kände mig på fullaste allvar både galen och som världens bästa mamma. Jag kände oxå en stor förståelse för mina egna bästa föräldrar som stoppade ner Mamma Scans köttbullar och en halv gurka i min matsäck när jag gick i skolan. De flesta barnen verkar haft vatten med sig, jag såg nämligen inga sirapsflaskor med saft. Eller så har vi inga bullmammor på dagis...
Innan vi gick hem sa Emma lite besviken: - mamma, vi skulle ju titta på dinosaurier! Det har vi inte gjort!
Jag försökte då förklara att dom stora skeletten i början var dinosaurier. Föga intressant förstod jag då.
Slutligen konstaterade jag att fotointresset har gått neråt. Kul!
Jag känner mig konstant trött men ändå pigg?!
Barnen tror vi missar frukost på dagis eftersom det är inte kolmörkt när vi kommer på morgonen.
Under förra veckan firade vi två födelsedagar, en glad 35-åring och en ännu gladare 4-åring. Spiderman stod på önskelistan! Kalas på övervåningen och det var en lyckad dag. Oscar har dock svårt att förstå att kalaset har hänt och han pratar fortfarande om att han ska ha sitt kalas på övervåningen...
I tisdags hade jag förmånen att kunna följa med Emma och hela hennes avdelning till Naturhistoriska museet. Vi åkte buss, tåg och buss. Vi tittade på skelett, människoapor, hästar, stenar och en massa roliga saker.
Vi åt pannkakor till lunch och en chokladboll till mellis. När jag veckan innan utflykten lovade Emma pannkakor så kändes det helt rätt, kvällen innan lite segt, för att inte tala om när jag gick upp 6.15 och ställde mig och gräddade pannkakor. Jag kände mig på fullaste allvar både galen och som världens bästa mamma. Jag kände oxå en stor förståelse för mina egna bästa föräldrar som stoppade ner Mamma Scans köttbullar och en halv gurka i min matsäck när jag gick i skolan. De flesta barnen verkar haft vatten med sig, jag såg nämligen inga sirapsflaskor med saft. Eller så har vi inga bullmammor på dagis...
Innan vi gick hem sa Emma lite besviken: - mamma, vi skulle ju titta på dinosaurier! Det har vi inte gjort!
Jag försökte då förklara att dom stora skeletten i början var dinosaurier. Föga intressant förstod jag då.
Slutligen konstaterade jag att fotointresset har gått neråt. Kul!
