En kväll i Lindvallen

Äntligen framme kunde vi nog känna hela familjen. Redan i Uppsala började tjatet om när vi skulle vara framme...I Mora somnade tillslut bägge barnen och det var bra för "bilfriden".
Kl var ca 16 och Oscar började storgråta när vi sa att vi skulle åka skidor först i morgon. Emma blev eld och lågor och skulle prova sina pjäxor och även hon ville ut i backen. Fint tänkte jag och vi krängde på oss alla kläder och kom ut i backen. 1timmes åkning gick snabbt. Emma mindes hur hon skulle göra medan Oscar, som knappt körde förra året, ställde spetsarna neråt och körde...inte ens all världens Sobril hade lugnat mitt hjärta när han fullkomlighen kastade sig ut!

Imorgon en underbar dag enligt SMHI, dom har sällan rätt men låt oss hålla tummarna!

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!