En enda stor pusselbit

Ja, så känns det nu och då är jag glad att jag inte faller av utan håller sig inom kanterna.
Det blir snart bättre tror jag, det jag visserligen trott några veckor nu men snart så...

I lördags gjorde jag nåt jag inte får. Jag lät lillebror Oscar vara vaken till 23?! Att han inte somnade är fortfarande en gåta. Jag kunde inte låta bli när han kom tassande, smygande och visste så väl att det inte är ok att gå upp när man väl lagt sig. Han tittade på mig och ville sitta hos mig, jag smälte direkt och sen hade vi soffhäng och tittade på Mello, hästhoppning och Pelle Svanslös.
En helt perfekt lördagkväll!

Populära inlägg i den här bloggen

Vart tar dagarna vägen?

Mot San Fransisco!