Mina dagar

Kan jag sköna en ökad oro och med den en ökad stress toppat med ångest.  Har i dagarna varit på tjänsteresa i Tyskland. Det har varit jättetrevligt, inspirerande och lärorikt. Jag har träffat trevliga människor och sett en och annan jättestor grön traktor.  Däremellan har jag haft lättare panikattack för att missa tåget, åka taxi och känna mig lurad, stressad över att det är nytt och jag inte vet allt. Oron över att missa tåget gjorde att jag stod extremt tidigt på stationen men min biljett och andades ut över att jag hade fixat det, ända tills jag inser att faktiskt missade tåget trots att jag faktiskt stod på perongen!?  Hur det kändes?  Det kändes som om luften tog slut där jag stod, marken börjar gunga och illamåendet kom omedelbart. Lägg till att jag inte hade något nummer till kollegan som ska möta mig, även om jag hade haft ett nummer kunde jag ändå inte ringa eftersom jag inte hade någon röst.  Mitt i allt detta finner jag lite lugn i att blunda och anda...

Jag har hamnat rätt, eller helt fel? Några av mina möten blev inställda och jag tog beslutet att boka om min flight. Ringde resebyrån som fixade snabbt, göm om min förvåning när jag vid incheckningen läser att jag har hamnat i businessclass. Perfekt, raka vägen till loungen tänker jag.   Väl inne så känner jag mig helt fel, det är som om min väska blir ett stort plakat där det står att jag är ny, ovan och på helt fel ställe... Lite ångestkänsla och jag sätter mig snabbt ner på ett ledigt ställe. Hämtar ett glas vatten och lite sallad. Sneglar på vinet och tänker - nä inte ska väl jag.  Äter min sallad, går och hämtar en kopp kaffe.  Slappnar av något och längtar bara hem! 

Vaknar i Rungstedt, Danmark. Mulet och lite ruggigt väder vilket visserligen var av mycket mindre betydelse för oss. Vi skulle ju till Bakken! Vi hittade så småningom en buss som förutom oss var full med andra barn. Förväntansfulla som om det var julafton kom så fram och köpte våra åkband. Ett första startåk i nyckelpigan och sen var det bara att sätta igång! Bergochdalbanan i trä stod högt på listan och även Ulven. Det kittlar i magen och vi skriker av skratt! Dagens högvinster var, förutom allt åkande, 2000g marabou mjölkchoklad och ett stort paket legofriends. Åter vid båten, pizza till barnen, middag till oss. Barnen sticker iväg på fisketur en bit bort och efter en stund kommer Ludde och hämtar oss. Oscar har givetvis ramlat i!  Inre kalabalik men det gick snabbt över när alla tårar var torkade och barnen satte igång att testa hur det var att ramla (hoppa) i med flytväst. 

Det känns som en rubrik i en film men det helt enkelt den tid som passerat sen mitt förra inlägg. Jag är uppkopplad jämt, har bilder och blogginlägg färdiga i huvudet. Jag har formulerat meningarna, åsikterna, funderingarna är med, allt är klart men så är det något som gör att när jag har tid så är allt det som tidigare låg klart som borta. Oförklarligt borta, raderat eller bara lagt åt sidan. Vet inte vilket.  På tre månader har jag i alla fall haft många tankar om livet, moments och andra saker som har fladdrat förbi. Vissa saker stannar kvar lite längre och vissa flyger snabbt över.  Jag är till sist tillbaka i businessvärlden, spännande! Signerade mitt avtal om en fast tjänst på Svenska John Deere bara några timmar innan planet till Tyskland lyfte. Jag började som konsult den 4 augusti och har numer endast 10 minuter till jobbet! Känslan i kroppen är obeskrivbar, det kan låta banalt men för mig är det otroligt viktigt. Jag har ett jobb som jag trivs med, trevliga kollegor ...