Ofrivillig sovmorgon
Alla vet hur det är att vakna, känna sig utsövd och sekunden efter inse att det beror på att man har sovit lite längre än planerat. Adrenalinen kickar in - Hjälp! Vi har försovit oss! Total panik kan utbryta, eller så hittar man trots allt ett sätt att få på sig själv kläder, barnens kläder, välling och vips så sitter vi hela familjen i bilen på väg mot dagis, knappt försenade. När barnen var avlämnade minns jag känslan från när jag var liten och pappa kom in och sa att vi hade försovit oss, eller det värsta som någongång hände när vi barn vaknade före mamma eller pappa och vi hade försovit oss. Jag minns känslan att jag blev så arg just då, fattade inte hur det hade gått till etc. Nu vet jag hur det gick till. Man har varit uppe flera gånger och klappat om barnen som drömt, hämtat vatten till någon som var törstig, först trängas i en överfull dubbelsäng för att till sist gå och lägga sin på tvären i Emmas juniorsäng. Bland...