Mina dagar

Dagarna i livet passerar förbi. Det slår mig hur viktigt det är att ta till vara på det och åtminstone göra en reflektion om dagen! Ibland snurrar det så fort så jag knappt hinner tänka alls och det är mindre bra, framförallt på lång sikt.  Har spenderat helgen hos min far och varit med på årets vårrunda. Klippt gräs, kokat kaffe, gjort smörgåsar och räknat besökare. På kvällen lyssnat på och skrattat med  två glada herrar som mindes sina ungdomsdagar.  Jag hoppas innerligt att jag vid 70 års ålder sitter en vårkväll och skrattar åt minnen och många gånger före det.   

Ja, nu var det långfredag. Det avslutar för mig en något annorlunda och samtidigt spännande vecka.  Påsklov för barnen och jag trodde, som alltid, att det vore mysigt med barnen hemma. Det var dessvärre inte så bra väder som jag hade hoppats på och dessutom så märker jag tydligt att Oscar behöver sina rutiner. Men det har i slutändan varit skönt att varit hemma. I tisdags hämtade jag min nya bil! Hur skoj som helst, den var inbackad i ett avskilt rum, stod med röd matta och ett skynke över sig...Kändes lyxigt! Bilen är glittrande vit och ganska snabb, jag älskar den redan! Sen tog vi den nya bilen och åkte in till Stockholm och gick på bio. Det var uppskattat och jag undrar om det inte bor en liten miljökämpe i Oscar. Vi såg Rio2 där man i en scen skövlar regnskog, han var helt bedrövad och ville aldrig mer se denna film!  Nästa dag hängde vi lite hemma, Oscar åkte till dagis och gav bort en låda böcker som vi har läst klart. Han passade på att leka med sina kompisar en stund

Kan vara;  att gå upp megatidigt och åka till ett nytt jobb på andra sidan Stockholm.  att köra före köerna för att vara på jobbet kl 7.  att ha sitt egna kontor med ett på tok för lågt bord och känslan av det är ok att bara sänka stolen.  Idag var en speciell dag, den fick mig att känna allt det där som jag har glömt. hur det känns att fylla en funktion, vara behövd och inte minst varmt välkommen! Dagen till ära kom jag dessutom hem till blommande pelargoner!  

Nu har det gått tre månader på 2014. Jag valde att avsluta/ ta en paus från min blogg i december för jag kände mig trött på den och allt annat runt omkring. Nu är jag mycket piggare och känner mig motiverad att dela med mig igen.  Detta har hänt sen sist: Jag har sagt upp mig, vågade ta steget ut i det okända. Mådde allt sämre igen och insåg att detta var det enda rätta att göra. Jag har firat varje dag sen dess och räknat ner.  1 april var min första lediga dag! Kändes som ett aprilskämt men det var helt sant! Nu ska jag andas, njuta av livet, stanna upp och känna efter.  Jag har börjat rida igen! Inte en dag för sent! Jag har passerat 40 årsdagen! Krisen har passerat och jag känner mig som en stark och stolt 40-åring, kanske att krisen kostade mig en splitterny racercykel, men det var det värt. Anmält mig till mitt livs första cykellopp, 30 km i maj.  Välkommen tillbaka eller bara välkommen!