Mina dagar

Nu är den tiden på året kommen då man som förälder får bekänna färg. Vi har kommit till årets julbak... Pepparkakor, pepparkakshus, lussebullar, chokladkola, knäck. Det är bara att välja. Vi börjar med pepparkakorna, enkel match! Färdig deg är såklart inhandlad, formar och kavlar framletade på vinden. Jag vill precis lika som barnen och vi börjar alltid storstilat ända till allt fastnar och går sönder på väg mot plåten, det bränns fast och alla blir på nåt sätt lite besvikna för en stund. Vi får ropa till oss P som kommer och hjälper till. Även han undrar vad det är för fel med degen och vi är tillslut mycket nöjda att vi nu har ca 20 hemmagjorda pepparkakor. Barnen är överlyckliga över sina kakor och jag känner mig som bästa mamman för en stund. Imorgon åker jag och köper en byggsats till pepparkakshuset! Det är ju ändå dekorationen som är godast och roligast att göra. Sen håller jag mig till chokladkolan! Till sist så undrar jag hur jag tänkte när jag köpte jäst till lussebulls

Snart är det dags att lägga i ettans växel och återgå till arbete. Två veckor till! Jag passar på att njuta och känna efter in i det sista. Jag och barnen sover länge varje morgon, gosar i soffan innan vi beger oss till dagis. Jag tänker på allt jag har gått igenom under mina samtal och försöker vara närvarande där jag är. Det är det svåraste, att inte vara på många ställen samtidigt. Helgen som passerade var fylld, som vanligt. Brandkåren hade öppethus så vi var där tillsammans med vänner. Vi åkte brandbil, kollade när dom släckte, fikade och fiskade fiskdamm. Söndagen började med soffmys. Efter att vi tröttnat på det så gjorde vi varmchoklad och mackor som vi tog med till lekplatsen. Jag lämnade min telefon hemma och kunde inget annat än vara helt närvarande. Skön känsla och jag funderar på att införa mobilfri tid förut själv. På samma sätt som man begränsar speltid eller tv-tittande för barnen.

Det blev lite si och så med internet de sista dagarna så jag får uppdatera lite idag istället. Vi följde som sagt valet på tvn och vaknade till informationen att Obama hade vunnit igen. Det var en del rubriker i tidningarna, precis som sig bör. Men på nyheterna pratades det mest om årets första vinterstorm som var i antågande. Perfekt timing kan man inte tycka. Nyhetsflödet under veckan var Sandy, val och Athena i nämnd ordning. Athena tog med sig snöblask, kyla och blåst. Inte helt ovanligt för oss, men ack så trist att slaska omkring på gatorna. Fingrarna blev stela, fötterna blöta och parker stängdes. Central Park var även stängd på torsdagen, vilket gjorde att vi inte fick någon morgonjogg i parken som planerat. Men det gick bra ändå :) Fredagen bjöd på underbart väder och solen sken från en precis klarblå himmel, temperaturen steg igen och vi tog en härlig promenad i parken i väntan på vår transfer till flyget. Hemlängtan var stor! New York har visat alla

Tisdag kväll. Valdag i USA och vi sitter nu mätta och belåtna i hotellobbyn och följer valet på TV. Fullt ös nere på Time Square men vi sitter bra här :) Idag är det halvtid på vår resa och vi har gjort vår Marathon. Idag blev det en ny morgonjogg i Central Park, det är verkligen helt underbart med soluppgång mellan skyskraporna. Det är fullt med joggare och fortfarande en hel del marathonlöpare som inte har åkt hem ännu. Vi fortsätter vår hälsoresa genom att promenera ytterligare 9 km. Sammanlagt har vi med våra dagliga promenader och 2 morgonjoggar passerat 42 km. Det känns ok att ha spridit ut det på fyra dagar, undrar lite hur det hade gått att klämma in det på en och samma dag. Det får vi aldrig veta. New York är en fantastisk stad, den är "liten" samtidigt som väldigt stor. Vi går igenkännande mellan avenyer och gator, letar upp affärer och restauranger. Trots att det är tre år sen förra resan ser förvånansvärt mycket ut som sist. Vissa restauranger finns kvar och n

Igår söndag var det dagen för det inställda Marathonloppet. Eller jag ska nog kalla det Marathonloppet som genomfördes av entusiasterna. Förutom morgonpasset i Central Park så såg vi löpare som sprang, ett eget marathon. Vissa sprang hela sträckan andra sprang säkert fram och tillbaka på Manhattan. P och jag nöjde oss med ett pass i Central Park på 6 km. Massor av löpare sprang, men sina nummerlappar och flaggor. Dom hejade på varandra och en del NY bor klagade på att det var lite rörigt kring Central Park. Men det var ändå lite rörande att se. Själv sitter jag här med en medalj som känns lite udda att hålla i... Måndag, P vaknade kl 4, jag sov gott nån timme till. Det är rätt ok med lite jetlag ibland. Idag hoppade vi över morgonjoggen. Det räckte med lördagen och söndagens promenader. Vi lyxade på oss att ta tunnelbanan söderut och sen har vi shoppat! Massor av shopping blev det idag. En klänning till mig, jeans och skor till P, lite fler jeans till mig och inte minst 1,5 timme på

I morse vaknade vi tidigt. Vi gick bara upp och ut från lägenheten, ville bara bort till andra delar kändes det som. Vi fick en underbar promenad genom ett nyvaken New York. Mellan 19 och 77 gatan, från 1 avenyn till Broadway. En mysig soluppgång mellan skyskraporna och en amerikansk frukost längs vägen. Hotellet kändes väldigt lyxigt i foajen och jag är väldigt glad att vi fick tag på ett rum. Dagen har sedan spenderats på gatorna, vi har gått precis hela dagen och nu är jag jättetrött.

Bra flygning och vi kom fram före tidtabell. Det uppskattas alltid, som om man får en extra timme på sin semester. Vi lyxade och tog en taxi till lägenheten som vi skulle bo i. Det var en klart intressant taxiresa. Jag hade förväntat mig en massa spår efter stormen i tisdags men det såg ut som vanligt, vad jag tror är som vanligt. Men när vi närmade oss Manhattan började vi förstå att det kanske ändå inte var som vanligt. Tunneln som vi skulle åka genom var fortfarande avstängd, vi åkte en alternativ väg genom Hoboken på Jersey sidan och såg bilar som stod i kö för att tanka. Det var en kö på flera km, helt otroligt.  Sen kom vi så småningom över till Manhattan genom en annan tunnel, passerade tvärs över till den östra sidan och svängde söderut. Stängda butiker och poliser i varje korsning som dirigerade trafiken. Inte en gnutta ström!  Framme i lägenheten så fanns det såklart ingen ström där heller så vi lämnade bara in väskorna och började till fots bege oss till område med strö

Älskar, älskar inte. En rolig grej med en lite blomma när jag var yngre. Emma bruka "doa" vilken tröja hon ska välja. Jag åker till NY om några timmar och springa, springa inte snurrar runt runt och runt i huvudet. Jag har packat allt, förberett mig på allt annat än att springa 42 km, men nu så är det dags... Jag vet känslan av att stå i starten, jag vet känslan efter 10 km, 20 km och 30 km. Faktiskt vet jag även känslan av att springa över mållinjen efter 42 km. Det är galet långt och jag vet att jag gärna vill gå i mål och att jag ogärna vill springa/gå dom 42 km gör att ta mig i mål. Tänker och ställer mig frågan - varför och för vem gör jag detta? Jag kommer ångra mig om jag inte gör det och jag kommer aldrig ångra att jag gjorde det!