Mina dagar

Idag har Emma haft en tuff dag. Det började redan i morse att jag stängde dörren i bilen på fel sätt, hon grät hela vägen till dagis. Efter en dag på dagis är man ofta inte mindre trött och man hinner bryta ihop minst fem gånger på väg hem. Det är ju helt livsavgörande för en 4-åring att man inte hann sjunga färdigt sången, att jag inte var Pilutta, att Madicken sjunger som en pojke och att någon "slår sig i backen". Vi kom hem kl 17 och fram till 20 hade vi nog 30 minuter som inte var protester och gråt utan tårar. Ni vet sån där gråt som bara är en oändlig klagan. När hon tillslut hade somnat gick Oscar och jag och la oss i min säng och där somnade vi bägge två utan gråt.

Långtråkig dag på jobbet, hämtar två söta barn. Den ena slår sig lite i sin glädje när jag kommer till dagis och det resulterade i 1 timmes "tröttgråt". Allt går att rädda med rosa fiskpinnar och Tom&Jerry. Sen kom barnvakten och det är ju alltid poppis. Jag stack till stallet där styrelsemötet tog alldeles för lång tid så jag hann inte ens gulla med Östen! Jag får ta en sväng dit imorgon istället.

Imorse var jag Emil i Lönneberga ett tag. Emil som galopperar på sin häst i full fart uti mässingen! Strax efter är jag Pilutta, det känns flummigt att vara Pilutta. Vad stod hon/han för egentligen? Emma är både Madicken och Lisabeth. Vi far fram längs gatorna och sjunger i falsett alla tre. Påminner om yngre dagar när jag flög fram i min rara Toyota Corolla -73 och sjöng Bryan Adams. Tänk att jag aldrig behöver bli vuxen, livet är bra härligt. Senare på dagen försöker jag vara en smart controller, på kvällen en fiffig mamma som hinner laga mat, städa, blogga och allt annat som är livsviktigt och dödstråkigt. Jag tror jag gillar att vara Pilutta trots allt, som lyssnar på Bryan Adams, sjunger i bilen och aldrig vill bli stor ;-)

Roade föräldrar betalar så att barnen ska leta ägg tillsammans med påskharen.

gör vem som helst glad ;-) Det har varit ett par hektiska veckor och imorgon börjar det nya livet. Det livet som betyder att jag kommer vara ensamstående mamma i veckorna, jag ska nämligen dela min man med Anthon Berg. Anthon Berg bor i Stockholm och där ska även P vara i veckorna. Men det är snart semester och sen hoppas vi att allt ska vara återställt igen efter sommaren. Det är tur att det är god choklad för det lär gå åt en del här hemma.

Nu är våren här, det vet man säkert eftersom man är sjukt trött på morgonen som en följd av att man inte går och lägger sig i tid. Det ska njutas till fullo alla ljusa stunder vi har här i landet. Jag måste vattna alla blommor ute, det är ett tecken på att det har varit sol ute en hel dag. Jag vill skolka från jobbet eller ännu hellre ha ett utomhus jobb. Det sista är en önskan som snabbt brukar försvinna i november när det har vräkt ner konstant i en vecka. Men från mars till november, då vill jag jobba utomhus. Jag vill, jag vill, jag vill - tänk vad mycket jag vill på våren. Nu är det påsk igen och julen har varit slut länge! Här ska njutas av lediga dagar.

Det är som en stor och vild kraft som vi aldrig kan ta makten över. Vi kan inte skapa kärleken själva. Inte tvinga oss att älska någonn eller någon annan att älska oss. Kärleken är fri och kommer när den vill, som en gåva. Älska mera!

En morgon är ju alltid en morgon, vissa är bättre än andra. Idag var en perfekt morgon! P är i Stockholm och jag fick barnen i säng utan bråk igår. Vi har sovit gott hela natten och i morse tog jag mig tid att ligga kvar och dra mig lite extra tillsammans med barnen. Sen var vi alla på extra gott humör och allt flöt som korken i vattnet. Inga klagomål, lite bus men alla satt i bilen i god tid till att vara på dagis i vanlig tid. Emma beställde pizza till middag, som vi gjorde tillsammans. Under tiden den blev färdig i ugnen passade vi på att hälsa och mata tre änder som kom på besök. Pizzan blev jättegod och vi smaskade gott i soffan alla tre.

Jag har varit på tjejmiddag igen, ett gäng härliga kvinnor. Vi var rätt olika allihop, en härlig blandning och jag lärde mig mycket. Framför allt lärde jag mig att jag hade världens bästa hus och trädgård. Ett par halvstora barn och deras kompisar, en jättekåk och en jätteträdgård var enligt de flesta mer än de mäktade med. Dessutom skulle några av dom sköta om ett sommarställe på sommarhalvåret?! Är det priset att bo nära Zlatan? Bygga en pool hemma, det var en smidig lösning förstod jag under kvällen, men sen tänkte jag - den ska ju skötas om, städas, tömmas och värmas? Herregud tänkte jag, allt jag vill är att ta det lite piano när jag är ledig, njuta av livet och min familj - inte slavarbeta i trädgården, skura poolen och inte ha tid att åka till sommarstugan. Nä, tacka vet jag Bulgarien; All inclusive och min lilla täppa. Med sina femton blomkrukor, sin låda med potatisland, vindruvor och persikoträd. Nu längtar vi efter sommmaren!

I lördags tog jag en löprunda på morgonen. Det var härligt att efter två dagars storm och höstkänningar ge sig ut i en härlig vårmorgon. Det var jag och några morgonpigga hundägare som var ute. Plötsligt kom Alphaville och "forever young" i hörlurarna och jag undrade om det var något att stäva efter, eller snarare drömma om. Var det det som var anledningen att jag sprang före frukost, eller finns det egentligen en ännu bättre anledning. Jag kom fram till min bänk för att göra några armhävningar när det springer förbi en man, långt förbi min ålder. Han såg oförskämt fräsch ut där han kom på lätta steg och jag insåg raskt att "forever young" var en bra låt när den kom för längesen och den håller sitt budskap än. Vi vill nog alla förbli unga på ett eller annat sätt. Framtiden är det enda man kan påverka själv och med hjälp av en gammal dänga från 80-talet tänker jag fortsätta att hålla mig i form.

Farfar är på besök denna vecka. Det har resulterat i ett målat staket i carporten, nya krokar i badrummet, färdig mat på bordet när jag kommer hem från jobbet. Glada barn som får massor med uppmärksamhet. Det är helt klart ett liv jag skulle kunna vänja mig vid. Snart ser det annorlunda ut, men jag ska minnas denna vecka som redan har gett mig mer energi och det är bara onsdag. Härligt härligt, våren är på god väg! Det har varit lite blåsigt sista dagarna men det är helt klart vår i luften, om jag stänger ögonen och ser ut över gråa, kalla Öresund. Man får galna idéer på våren, förr blev man kär i alla möjliga killar numer är föremålen något annorlunda. För ett år sen var det Eastwood och idag hände det igen - jag hittade ett hus idag... med en jättestor gräsmatta, pool, och ett stall! jag tror jag köper huset, Eastwood och en ponny till barnen. Plus en åkgräsklippare till mannen. Vad tror vi om det? Den här gången ska har förankra mina galna impulsköp lite bättre, det är helt säkert.

Bästaste Eastwood, han är så fin, så fin. Idag hade jag förmånen att åka hem med en kollega som släppte mig vid stallet. Jag passade på att skaffa mig lite gos med Eastwoods goa mule i tio minuter. Tänk att det kan göra så ofanligt mycket, lite hästlukt på väg hem ger energi till hela kvällen. Jag saknar honom och ridningen jättemycket. Jag vet att jag saknar barnen och familjen lika mycket när jag kombinerar det, jag måste bara komma på ett finurligt sätt som inte krockar med allt annat jag vill göra...

Jag är en nattvandrande förälder, det har jag alltid vetat. Vad jag inte hade räknat med var att jag skulle börja redan när barnen var så små. Vi byter sängar, går omkring och allt möjligt på nätterna här hemma. Alla vill bara sova men det är oklart var alla ska sova. I natt vaknade jag av att Emma beklagade sig över att Oscar hade lagt sig i hennes säng. Inte så lätt för honom eftersom han och jag natten innan hade sovit där efter att han hade väckt Emma som jag skickat in till sin pappa. Funderar på varför jag köpte "juniorsängar" till barnen, istället för vanliga. Funderar även på att "bygga ut" min egen säng med nån extra. Inser dock snabbt att det inte skulle hjälpa då barnen vill dela kudde... Det är härligt med småbarnsåldern. Tack och lov är våra vandringar här hemma inte så långa, varken i tid eller längd. Det blir nog värre längre fram i tiden. Godnatt och sovgott alla!

Idag har jag haft möjligheten att möta en del olika människor. Jag har även haft möjligheten att se andra människor mötas. Två som sitter på ett cafe och nickar tillvarandra, ett par som promenerade längs trottoaren där kvinnan plötsligt säger, lyssnar du ens på vad jag säger? Ett annat par där kvinnan helt plötsligt säger - jag har varit på Yoga, som för att få igång samtalet. Ett annat par som log och verkade hemst glada, ett annat som möttes på tågstationen och kysstes som om dom inte sätts på länge. Ibland hamnar ens egna liv i perspektiv av andras, lustigt hur andras möten kan påverka mina egna möten. Jag mötte även min pappa idag, och Emmas kusin. Det var en härligt möte, en macka och en juice på ett inte så poppigt café - men det var ett möte med kärlek. Är snart hemma och ska möta P - jag ser fram emot vårt möte. Det känns ibland som det var längesen vi möttes. Vi ses ju såklart varje dag, men jag undrar när vi egentligen möttes sist. Kanske sågs vi mellan nåt blöjbyte, mitt i